Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 211
— han hade för lätt till dem. Hon, som förut
hade trott att det betydde något när en man grät.
Alf grät ju regelbundet ett par gånger i veckan.
Och revolvern, föll det henne in, vad hade han
egentligen släpat med sig den för? Han kundé
ju inte veta att hon skulle komma hem. Ställa
till en scen, det var det han ville.
— Du Edele, sade Alf plötsligt och log som en
förlägen liten gosse, jag är så förfärligt hungrig.
Hon måste le — nästan ömt. Ja herregud . . .
— Jag såg att där låg ett par ägg, men jag
tyckte det var så genant att ta dem.
— Jag skall koka dem åt dig, stackars Alff
Det gjorde gott att få styra med något. Hon
kokade också kaffe och dukade fram åt honom.
— Och så ska du gå och äta en ordentlig mid-
dag. Och sedan gå hem och sova, lova mig det!
Han var litet surmulen och Edele blev rörd.
Han åt glupskt. Stackars liten, som suttit här
och funderat på självmord och inte vågat ta av
hennes ägg. Det hade väl inte precis varit stil-
fullt att skjuta sig bland äggskalen heller.
Alf kom och satte sig vid hennes fötter och
talade om när de skulle bli gifta.
— Vi ska inte ha några barn, säg, inte på
många, många år. Jag kommer att bli så svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
