Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
sjuk på ungarna. Jag kan inte dela dig med
någon, Edele!
Hon satt och visste, att gifta blevo de aldrig.
Hon ville det inte längre ens. Gudarna månde
veta vad slutet egentligen skulle bli! Hon skulle
då åtminstone inte vara rädd för att dö.
•sfr
Då hon så en dag fick ett kort från Dyrssen
med förfrågan om hon och Alf ville komma dit
till kvällen, gick hon upp till honom på hans
kontor. Han brukade sitta ensam där och arbeta
om kvällarna.
— Men det var roligt — nå kommer ni i kväll?
— Vi kan inte, ledsamt nog. . .
Hon satte sig i stolen som han sköt fram, på
andra sidan om skrivbordet. Ett ögonblick såg
hon ut genom fönstret, det var en vårljus kväll,
bakom platsens kala trädkronor lyste husfasa-
derna ännu med ett blekt eftersken av solen,
medan himlen redan fått skymningens gröna färg.
Och härinne lyste den elektriska lampan lugnt
och guldklart på skrivbordets alla papper.
Edele satt med händerna i knät. Hon hade
trott, då hon gick ut, att hon kunde säga honom
det rent ut, han som förstod allt. Men nu insåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
