Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 213
hon att det var omöjligt. Nej, hon kunde inte ens
låta honom ana hur någon betraktade deras vän-
skap.
Då lutade han sig fram:
— Hur har ni det, Edele? Jag tycker ni ser
så . .. Jag fick intrycket att ni hade ett bestämt
ärende, sade han efter en paus.
— Ja. Ni ska inte tycka, att det är underligt
att jag kommer så sällan hem till er två. Ni vet
att ni är min bäste vän. Om jag kommer mera
sällan nu, så skall ni inte tro att det är för att jag-
inte ... att jag inte alltid tänker så . . .
Han lutade sig åter fram för att ta hennes
hand, men mötte hennes blick och hejdade sig.
Hon såg att han förstått. De reste sig båda
på en gång.
Han visste alltsammans! Hon ville fly, springa
sin väg och dölja sin skam, tänkte hon endast.
Då kom han efter henne och fattade hennes hand.
Och han ledde henne till stolen och stod där med
hennes hand i sin.
— Ja, Edele . . .
Ja, Edele. Hade han ingenting annat att säga?
Ja, Edele. Det hade han sagt då han stod vid sin
hustrus lik. Det sade han nu, där han stod fram-
för hennes elände. Så ohyggligt var livet. Och
han som kände till allt i världen sade bara: Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
