Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 275
oöverkomligt fasansfullt, var rörelse hon skulle
göra, vart steg hon ännu hade kvar att ta.
Han skulle tro att det var en olyckshändelse.
Hon hade rört vid hans bössa förr, hon och
Tom hade hållit skjutövningar nere i dalen de
första dagarna. Han kunde gott tro att hon
tagit bössan då hon gått här ensam och haft
långtråkigt, sedan hon tröttnat på allt annat
hon hållit på med, och så hade hon snavat på
förstuhällen. . .
I huvudet vore säkrast. Men hon vågade ej.
Det var för otäckt. Och Per hade sagt att en
kula för bröstet, det vore döden var det än
träffade. Man förblödde invärtes.
Förblöda, förblöda — det måtte vara en un-
derlig vällust.
Hela hennes kärlek hade varit som att blöda
ihjäl. Hon kunde ha farit mera illa i livet än
så — att älska gränslöst, vanmäktigt, känna
det stiga i sinnet som vågor, som resa sig och
krossas i evighet, till ingen nytta, tills sjön blir
lugn. Det var ingenting att sörja för.
Rädd var hon ju. Men under rädslan satt en
hård liten vilja, som inte vek. Att förblöda. . .
Hon laddade bössan, lade den på bänken och
reste sig. Hon frös så att hon blev matt och litet
slö. Som om nerverna trubbades till för ångesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
