Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 DEN LYCKLIGA ALDEKN
Edele tände en cigarett medan hon diskade.
Askan lät hon med flit sitta kvar.
Så tog hon en ny bok, skar upp några sidor
och lade den upp- och nervänd på en stol vid
den öppna spisen. Tog fram sitt broderi och
kastade på bänken. Per bannade henne ofta
för att hon lät allting ligga framme efter sig.
Hon fick tårar i ögonen, med en öm längtan
tänkte hon på dessa bannor — i hemlighet hade
de ofta fyllt henne med en lycklig känsla av
förtrolighet.
Blommorna på bordet voro vissna, hon kas-
tade bort dem och plockade nya, silvergrå vidje-
kvistar, förgätmigej och smörblommor. Hon
grät stilla där hon gick i solskenet och plockade
dem. Hon såg utåt ett ögonblick — farväl.
De vackraste satte hon i fönstret vid hans
säng. Hans urkedja låg där, hon vägde den i
handen. Det var egentligen en gammaldags
damkedja, moderns, som han bar mångdubbel.
För ett par dagar sedan hade han velat ge
henne den och hon hade ej velat ta emot den
— en av systerdöttrarna borde ha den. Då
skrattade han: eller min egen dotter hade han
sagt.
Hans barn. Hon hade önskat det så brän-
nande. Vore hon mor åt hans barn då hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
