Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o III. 1 juni 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE- OCH HEMMA
jat. Explosionerna af shrapnels ske midt öfver
bron. Strålkastärnas ljuskäglor dansa i luften,
flyga och springa förbi hvarandra, tumila sorglöst
omkring och belysa de hvita, kringflygande splitt-
rorna. Slutligen förena de sig, som om de lydde
en enda punkts dragningskraft. |
I detta ögonblick såg jag för första gången
en del af zeppelinaren, hvilken sväfvade där
uppe på en höjd af 1,500 meter. Fienden var
upptäckt! Som om de fröjdade sig öfver det
med möda uppsökta bytet, började två hvita
strålar glida fram och tillbaka, beständigt om-
ringande det och bestämmande dess Jängd från
den ena ändan till den andra. Äfven zeppeli-
naren märkte, att den var röjd och icke mera
kunde dölja sig samt lät äfvenledes sina strål-
kastare spela som för att hälsa motståndaren
före kampen. Två bländande ljuskäglor ström-
made från höjden ned mot jorden, ljus och skug-
gor flöto ihop, och som en bild ur tusen och:
en natt afslöjade den mörkögda ryska vinter-
natten sitt bleka anlete.
Zeppelinaren började söka. Det breda ljus-
bandet, som kom från höjden, drog öfver mar-
ken och hakade sig kvar längs flodstranden.
Bron! Jag lutade mig i spänd förväntan mot
en poppel,/som stod vid vägen, och följde andlös
det spännande skådespelet — jägaren och ville-
brådet. Våra båda batterier till höger och väns-
ter om floden sände sina skott mot höjden:
Ändtligen träffade en ljuskägla däruppifrån bron
Där blef den stående. Hvad: den sökt” var
funnet. Ena hälften af bron var klart belyst:
Som två stenbilder stodo de båda vaktposterna
vid dess ändar. Hvad rörde dem zeppelinaren?
Man hade ställt dem där. De voro tappra sol-
dater och gjorde sin plikt. De rörde sig icke
ur fläcken. Nu började äfven zeppelinarens
andra strålkastare spela. Jag Hade ett intryck
af att två luftiga armar fattade bron. De långa
strålarna blevo allt- mera stilla, tills de stodo
lodrätt öfver bron.
Vaktposterna! tänktejag, under det attjagupp-
rörd såg på de två svarta gestalterna vid brons
ända; Långsamt steg den ena åt sidan in i.imörket:
Så kom det kända ljudet — ett ljussken
— en fallande bombs stämma. Hvilken förstö-
rande kraft! Glasrutorna i ett tvåvånings sten-
hus femtio steg från mig klirra. Innan jag
hinner” tänka — ett ljussken. Vaktposternas
mörka gestalter ha gått till sidan bakom bro-
vaktarstugan. Men de befinna sig alltjämt inom
ljuskretsen. Och hvart skola de, som stå midt
på bron, rädda sig? Åter klirra några fönster-
rutor i det hvita huset. Två bomiber till ha
förfelat sitt mål.
Den tredje bomben! Om den ändå ville göra
sitt verk litet fortare. Dennua gång föll den
närmare. . En ny knall — den fjärde! Det ser
ut som om de båda sista fallit ned i floden.
Ljuset, som jagat de svarta skuggorna öfver
snön, slocknar plötsligt. Blott våra strålkastare
fortsätta sitt arbete. Man skulle nästan kunnat
tro, att några skott träffat luftskeppet. Men
ljuset bedråger. Obekymrad om skotten och
raketerna ger. zeppelinaren sig i väg öfver fält
och flod. Den insveper sig fullständigt i vinter-
nattens mörker. I fjärran upplyses den af ännu
en raket. Föreställningen är slut.
Men soldaterna, vaktposterna på bron? Jag
ser efter dem. Tångsamt gå de tillbaka från
sina gömställen. Då en bomb föll ned vid den
den enes fötter, ropade han högt: »sof inte,
farbror lille, alltid glad!»
a ? + + +
Verka för spridning af Ute och Hemma bland Edra bekanta! Prenu-
merantupptagare erhålla 15 af prenumerationspriset. Anmälningarna
sändas till Lilius & Hertzbergs kontor, Glogatan 7.
tt ++
rev)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
