Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XI. 30 september 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
FÖR VILLABOR OCH SMÅBRUKARE.
HUR ERHÅLLAS VINTERVÄRPANDE
HÖNS ?
En författare i en amerikansk landtbrukstid-
skrift framhåller, att vintervärpningen är en egen-
skap, som icke förärfves från hönan till den hon-
liga afkomman utan endast till den hanliga. En
tupp däremot med ren och god härstamning i
fråga om vintervärpning öfverflyttar "denna för-
måga till alla sina döttrar, antingen han paras
med goda eller dåliga vintervärpare. Att vidmakt-
hålla en säkert vintervärpande stam är emellertid
omöjligt, om icke en sådan tupp alltid paras med
goda Vvintervärpare, enär endast därigenom kunna
erhållas tuppar med förmåga att till en ny ge-
neration hönor öfverflytta den eftersträfvansvärda
egenskapen.
Författaren gifver ett exempel på detta förhål-
lande. Han parade en Rhode Island Red-höna
med en Barred Plymouth Rock-tupp. Hönan hade
alltid varit frisk och liflig, men hon värpte inte
under vintermånaderna och alldrig mer än 76 ägg
pr år. Tuppen härstammade från goda vintervär-
pare. Efter denna parning erhöllos hönor, som
värpte från minst 165 ägg, hvaraf 56 under vin-
termånaderna, till högst 222 ägg, hvaraf 105 un-
der vintern.
Följande tabell visar resultat, erhållna vid
Maine Agricultural Experiment Statton dels med
det gamla afvelssystemet och dels med en flock
af 190 hönor efter fyra års tillämpning af det
uya systemet.
Genomsnittligt antal ägg pr höna och månad:
Gamla Nya
afvel- afvel-
systemet, systemet.
November 4,63 10,76
December 8.91 14,19
Januari Lägga 13,88
Februari 10,87 13,37
Mars 1Ö,II 10,22
April 15,85 18,44
Maj 13,92 16,88
Juni 12,46 14,56
Juli 10,87 14,52
Augusti ") 9,84 11,00
EKOLLON SOM HÖNSFODER.
Ekollon komma hönsen att lägga flera ägg.
Man låter torka de på hösten insamlade ekollo-
nen i en bakugn och mala dem till mjöl. Man
+) Under september och oktober blefvo kontroll-
reden icke använda.
kan fukta detta mjöl och lägga en liten portion
däraf i djurens vanliga foder eller strö det öfver
de matrester, som gifvas hönsen. Man kan också
blanda ekollonmjölet med vatten och forma små-
bröd af det, ungefär så stor som en skorpa. Man
torkar dessa i ugnen och upplöser, när de skola
användas, en half af dessa skorpor till omkring
12 höns. Det blandas i fodret, och då det är
närande, kan man knappa något in på den vanliga
foderportionen.
GIF KYCKLINGARNA SUR MJÖLK.
Sur mjölk kan knappast begagnas bättre än
att gifvas åt kycklingar. Sådana som föreställa
sig, att de kunna vinna mera med att gifva mjöl-
ken till svinen, borde erinra sig, att hönskött be-
tingar åtminstone två gånger så mycket i mark-
naden som fläsk.
Både mjölk och majs tycka kycklingarna om
och en passande blandning af dem är en ypper-
lig ration. För att erhålla bästa resultat bör maj-
sen först krossas och därefter uppblötas i flere
timmar antingen i söt skummad mjölk eller
kärnmjölk. Majsen kan på morgonen tömmas i
en spann, hvarpå nog mjölk hälles för att räcka
öfver två eller tre tum. När detta blifvit insu-
pet, bör mera tillsättas, eftersom behofvet påkal-
lar och blandningen är färdig för utfordring på
kvällen.
En riklig tillgång af detta foder befrämjar en
hastig tillväxt, gör dem feta och i ständigt skick
för marknaden. Försök för en gångs skull och
fåglarna skola säga huruvida de tycka om det!
Försök det för två veckor eller en månad och de
skola visa er huruvida födan betalar sig.
RÖDLÖK ÅT HÖNSEN.
Som foder- och hälsomedel åt höns användes i
England med mycket godt resultat rödlök.
Löken, som har bakteriedödande egenskaper,
gifves åt hönsen finhackad i mjöl, ett par gånger
i veckan. kd
TRAASKA.
Kalihalten är allt efter askans härkomst myc-
ket olika. Sålunda innehåller askan efter löfträd
10 proc. kali, 30 proc. kalk, 3 proc. fosforsyra
och 5 proc. magnesia; askan efter barrträd 6 proc.
kali, 33 proc. kalk, 6 proc. magnesia och 2,5 proc.
fosforsyra. I allmänhet har man för länge sedan
varit van vid att använda 40 proc. kalisalt i stäl-
let för träaska, emedan man sällan har så stora
mängder till sitt förfogande häraf, att en tillfreds-
ställande gödsling kan ega rum. Men därför bör
2500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
