- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
49

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägen till anden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*"^^^ ;^v’:^^
> v;^.^;;;"::^

49

Några dagar efter promenaden sutto Eegina och August i
en jernvägskupé. Han hade med nöje gått hennes önskan
till mötes att bereda henne tillfälle att lära känna
huru papper tillverkas. En kort jernvägsresa och
en half timmes vandring till fots längs en vacker
flod-dal förde dem till ståtliga och vidsträckta
byggnader, som tillhörde en af Tysklands äldsta och
mest berömda pappersfabriker.

Under vandringen längs flodens strand sammanträffade
de med en ung man med militärisk hållning, som åtföljd
af en jagthund höll tillsyn öfver några arbetare,
hvilka voro sysselsatta med ett pålverk. På deras
fråga, hvarest man borde skaffa sig tillstånd att
besöka fabriken, presenterade den tillfrågade sig
sjelf såsom en af densammas begge egare och erbjöd
sig att föra dem omkring derstädes.

August och Kegina. mottogo utan krus det vänliga
anbudet, då fabriksegaren vid en blygsam invändning
å deras sida försäkrade, att det för honom icke
var något ovanligt att genomströfva hela fabriken,
emedan han hade den tekniska ledningen deraf om hand,
hvaremot hans äldre broder var kontorets chef.

«Men det kommer att bära trappa upp och trappa ned,
hvarför jag föreslår herrskapet att först hvila ut en
liten stund på min skuggiga veranda efter promenaden
i solskenet.»

«Det behöfves icke», svarade Eegina, «jag är icke
trött och alldeles icke hugad att vid er tröskel
förlora ens ett ögonblick.»

«Varen då så goda och följen mig», sade herr Stein,
fabriksegaren, och inträdde dervid genom en oansenlig
dörr i en stor fabriksbyggnad, «samt tillåten mig att
vid min vägledning gå systematiskt till väga. Jag kan
i följd häraf icke frikalla er från att begynna med
papperstillverkningens minst sköna sida, ehuru mina
lumpsalar utan tvifvel måste göra ett högst oanger
nämt intryck på en ömtålig dam.»

«Det behöfver ni icke befara i afseende på min
fru», invände August skrattande, "åtminstone icke
härefter. Sedan några dagar är detta för henne en
öfvervunnen ståndpunkt.»

Sedan de stigit uppför några trappor, hvilka vittnade
om att en fabriksbyggnad måste hushålla med utrymmet,
öppnade

Rossmässler.
4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:39:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free