Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stärkelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
tintliga ämnen af ringa vigt, de öfriga egentligen
närande be-ståudsdelarne. Då nu äfven stärkelsen
blott utgör en jemförelsevis ringa del af potatisen,
så inse vi ock, att vår kärlek till nästan gör ganska
orätt, då den lugnar sig med, att armodet åtminstone
har potates att äta.
Men vi skola icke nu vidare beträda näringsfrågans
vigtiga område, der flere högst olika synpunkter
oförväntadt möta oss, och icke heller blicka
djupare. in i den ’med kraft fylda kärnan’, än i dess
förråd af stärkelse, som utgör fullt hälften af dess
egen vigt.
Allt det, som växterna bereda åt oss eller egentligen
åt sig sjelfva, ehuru vi röfva det från dem, bildas i
de särskilda cellerna genom kemiska sönderdelningar
och föreningar och aflagras äfven med få undantag i
dem, så att cellerna på en gång äro små verkstäder
och förvaringsrum. Mer sällan utgjuta cellerna sina
produkter i de mellan dem befintliga större luckor
eller mellanrum, hvarpå de bekanta hartsgångarne i
barrträdens bark och ved lemna exempel.
Till de vanligaste ämnen i växtcellernas inre
hör stärkelsen, hvilken vi finna taga del i såväl
trädens uppvaknande till lif om våren, som i frönas
groning. Den tillhör de delar af cellinnehållet,
som hafva form af korn (såsom äfven var fallet med
bladgrönt), i motsats dels till dem, som antaga en
regelbunden kristallform, dels till dem, som hållas
upplösta.
Stärkelsekornen äro ganska hårda, merendels
fullkomligt glasklara, färglösa, tyngre än vatten
- hvarför de ur sönderkrossad potates lätt kunna
afskiljas derigenom att de sjunka till bottnen -
och man kan med en skarp lupp temligen tydligt
urskilja dem hvar för sig, om man glest utströr
litet stärkelse på en glasskifva, som man andats
på. Alldeles ren stärkelse, beredd af hvete, är det
under samma namn (stärkelse) förekommande ämne, som
i hushållen begagnas till att ’stärka1 eller styfgöra
linne och i många yrken användes till klister.
Vårt träsnitt*visar några af de former, som
stärkelsekornen hafva hos olika växter, ja tillochmed
i olika delar af samma växtart.
Först se vi i figg. l och 2 dess lagring i
cellerna. Fig. l föreställer några celler ur
potatisen, nämligen öfverst den af plattryckta tomma
celler bestående barken (potatisskalet) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
