Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Valencia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kotonger (eller puppbylsor), uppstälda för att föras
till den lifligt verksamma staden Valencia. Rundt
omkring mig stodo i regelbundna rader på fälten
de nu kala och efter aflölningen efter konstens reglor
beskurna och grenhuggna mullbärsträden, hvilkas blad,
nu förvandlade till dyrbart silke, lågo i korgarne
vid deras fot. Ett vackert exempel på den mägtiga
ämnesomsättningen i naturen, som håller former och
lif i ett evigt kretslopp! Utom de bekanta hvita
och gula pupphylsorna såg jag här för första, gången
äfven ljusgröna. På höger hand varseblef jag,
åtminstone tyckte jag så, till min öfverraskning
det mörkblå häftet utbreda sig. Men det var
blott den vidsträckta Albufera, en insjö, som har
sitt aflopp till hafvet, men håller sött vatten.
Öfver Benifayó, den följande stationen, höjde sig
till bekräftelse på dess moriska namn ett
moriskt torn af den vanliga enkla fyrkantiga formen
till betydlig höjd. Många spanska ortnamn börja
med Beni, hvilket i arabiskan, såsom bekant är,
betyder ’stam’, egentligen sonson. En skog
af sydfruktträd bortskymde nu Albufera för
min blick. Orangeträd, jettestora fikonträd,
granatträd i förtrolig blandning med våra äpple-,
aprikos- samt Valnötträd bilda en rigtig
skog kring den derpå följande stationen Silla.
De förstnämnda träden hade här en höjd af åtminstone
30 fot. Ett sådant träd ser i sanning annorlunda
ut än våra sekelgamla, rundskurna krymplingar
i orangerierna. De äro yppiga, kraftfulla
träd, med en tät och herrlig krona af vidt
utbredda grenar. Aprikosträden kunde knappt bära
bördan af sina frukter, och en del öfverträffade
i storlek våra största äppleträd. Likasom öfverallt
på Valencias slätt, fann jag äfven här mullbärsträden
bättre uppdragna och omsorgsfullare klippta, än
kring Murcia. De stå der det ena bredvid det andra,
lika-1-; som soldater i ledet, lågstammiga, så att
man nästan utan tillhjelp af stege kan stryka af
bladen; aldrig har kronan någon uppåtrigtad gren i
midten, utan alla grenar äro vågrätt utsträckta.
Jag fann att man alltid blott låter 7–10 skott på dem
växa ut. Då mullbärsträdens kronor här hafva form
af en skärm, äro de på Murcias slättbygd klotrunda.
Efter Silla, på vårt språk ’stol’ – och hvem skulle
icke vilja slå sig ned i en sådan trädgård? – följa
stationerna Catarroja, Masanasa och Alfafaf, hvarefter
man förbi den af trä uppförda Plaza de toros,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
