Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våren är kommen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
naturliga ordningens mäktiga lag? Ty framför allt
måste likväl växtverlden erbjuda en säkerhet för
lifvets vidmakthållande innan djurlifvet åter kan
komma sig i ordning.
Men nu reder sig det i början förvirrade intryck, som
djur-verldens förelöpare gjorde på oss, till en klar
uppfattning af dess enskildheter, och naturligtvis är
det foglarne, alla menniskors älsklingar, som först
fängsla vår uppmärksamhet.
Endast få bland dem hade underkastat sig vinterns
förtryck. Proletären Grå-Sparf måste naturligtvis
låta allt behaga sig, och låter äfven allt behaga
sig. Han slår sig alltid fram genom lifvet, gå hur det
vill. Han är icke endast genom sin tarflighet i drägt
och lefnadssätt en proletär, ty enligt Cicero, som
bildade ordet i denna betydelse, tjenar han staten,
i första hand oss menniskor, blott genom sin talrika
afföda så till vida mera än han skadar, att han, för
att underhålla denna, utrotar flere skadliga insekter
än han sjelf förtär sädeskorn och frukter. Den muntre
skrikhalsen ser i dag ännu ganska ruskig ut, ty han
har icke ännu rensat sin i sig sjelf föga prydliga
drägt från vinterns smuts, som han samlat på sig i
alla de sotiga och dammiga, men varma vrår, der han
sökt vinterqvarter. Han väntar nu på det första varma
vårregnet, för att deri grundligt två sig. Granntyckt
är han’sannerligen icke, ty här på skogsvägen se
vi att han hållit sin måltid i det, som en häst
icke förmått smälta, men hvilket sannolikt smakat*
den snåle sparfven lika så förträffligt, som längre
fram de söta körsbären skola det.
Gråsparfven och k o rparnes i svarta kåpor klädda
skara, hvilka rätteligen voro att anse som den bistra
vinterns bundsförvandter, då de icke ens visade sig
känna obehag af honom, tofslärkan och gulsparfven,
hvilka ledo bitter nöd, strömstaren och isfogeln,
dessa trogna kamrater i fiske vid vatten, som ej
voro blockerade af is, mes ar n e och kungs fö geln,
trädens flitiga rensare från insektägg, koltrasten
och gärdsmygen, våra vinterliga trädgårdars belåtna
gäster - dessa voro de befjädrade verldsborgare,
sonx i vår närhet med oss uthärdade nöd och förtryck
samt hos oss vidmakthöllo tröst och hopp om bättre
tider. Det fanns väl ännu några andra här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
