Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Två vandringar ut i det fria.
Den första.
Äfven om vårt arbete är oss kärt, det må nu vara oss
ålagdt af vårt kall eller tillhöra vårt fria val,
så komma likväl vissa stunder, då vi öfvergifva det,
icke af trötthet, icke emedan vår ’ själskraft efter
långvarigare ansträngning vägrar göra sin tjenst, icke
emedan vårt arbete och dess alster ej längre behagar
oss - icke af dessa skäl, utan emedan vi känna en
oemotståndlig åtrå efter befrielse, efter oinbyte, en
åtrå, som vi nästan viljelöst följa, åtminstone ofta
utan att göra oss reda för dess bevekelsegrunder.
Mot denna åtrå är ofta den mognaste öfverläggning
alldeles maktlös, ty hon förmår icke angripa sjelfva
åtråns rot, hon kan icke kämpa mot den lifvets
springkälla, ur hvilken båda hemta sin tillvaro,
mot den ’röda modersvätskan’, blodet,
Vi lemna vårt arbete, icke med afsmak eller saknad,
ty tanken på arbetet är redan försvunnen i samma
ögonblick, som vi lemna det. Om det är sant att den
vakna och friska, till kropp och själ friska menniskan
någon gång kan låta bli att tänka, så är det i dylika
ögonblick. Vi spolas bort från vårt arbetsbord af
en våg i vårt uppsvällande blod, hvilket af oss
återfordrar sin rätt, öfver hvilken vi trodde att vi
gjort oss till herrar.
Och möter oss då en vän med frågan: hvarthän? så
svara vi honom: ’ut i det fria’; och han måste vara
en rigtigt kär vän, om icke hans ’jag går med’ skall
förefalla oss som ett band på vår frihet.
Det är ett skönt företräde i vårt språk, som Humboldt
straxt i början af sin Kosmos påpekar, att vi just
säga: jag går ut i det fria, kort och kraftigt och
omfattande, der fransmannen med sitt grand air eller
pleine campagne endast betecknar en utvidgning af
rummet, som omgifver honom.
Träda vi nu ut ’i det fria’, hvad är det då för
en kroppslig känsla, som vi erfara? Det är något,
hvaraf vi eljest icke
Rossmässler.
l6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
