Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lek eller undervisning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
";tfy-=^ , ..,;;..- .",.’.’-. "’"- .
"’-^’rv-;£^
290
enda blomma; allraminst fån J låta mig märka,
att någon blomma särskildt tilldrager sig eder
uppmärksamhet. Med ett ord, låtsen som om här blott
låge snö. Således, nu framåt marsch! Fatten hvarandra
två och två i händerna, de stora främst och de små
der bakom. Prata fån J hvad helst J viljen, endast
icke om blommorna.»
Men just nu blefvo de små slabbertackorna tysta som
möss, ty väntan förfelar aldrig att bringa barn till
tystnad. Läraren gick bredvid de främsta i sin lilla
härskara och såg sig emellanåt leende omkring på
barnen.
Det var någonting, och någonting trefligt,
som väntade j
dem, det anade alla; så mycket kände de sin vän. Många
logo under marschen mot sin lärare, liksom vore de
i hemligt forstånd med honom. Två små vildbasare,
som gingo i bredd, knuffade på hvarandra och hopknepo
ögonen, så snart de vid vägkanten sågo någon rigtigt
stor grupp af blommor.
Men länge varade icke tystnaden, och för att
icke bryta mot tillsägelsen, pladdrade barnen om
hvarjehanda. Till slut hade de nästan glömt bort
blommorna och i stället för ögonen begagnade de sina
öron och lyssnade under vandringen på bofinkens
drillar, som läraren under en spatsergång veckan
förut hade lärt dem att känna igen. Antingen finken
vid slutet af sin strof grundligt drog ut på drillen
eller glömde den, blef hän i alla fall utskrattad,
och drillen gjorde alla efter.
På detta sätt blef tålamodsprofvet för de små lätt,
och innan de visste ordet af, kommenderade läraren
halt! Han hade valt en plats, der nästan alldeles
inga blommor voro att se. Sedan sade han:
«Hör på, J marscheren nu etthundra steg till på vägen
i » rad och led. Du Frans, som är den äldste, är nu
anförare. Och gifven nu noga akt. Så snart J hafven
marscherat hundra steg, skolen J sannolikt finna en
hel mängd blommor. Då gå flickorna till höger och
gossarne till venster inåt skogen, men icke längre än
som behöfves för att finna blommor. Der förena sig
alla flickorna om en viss blomma,, och af den tager
sig hvarochen en rigtigt vacker och lång stjelk med
blad, blommor och knoppar. Gossarne å sin sida göra
på samma sätt; det g$r ingenting om de hitta på samma
vält, men kanske fallef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
