Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^^v?^^
V^v:.^ri* X’**-**."*:^’’/’ ’*’ *,/ .i . v* V-
v^V*iV’V ?*;f ;.?
" ’.’.’ * ’
" ’ *
SS*?»S£v Y’X;.;-*:T f^?-:, ’i . "’ .-.- - v;.
- -t
317
«Skulle du icke, när du ser dessa begge, kunna -
komma ’ att tänka på en flicka och en gosse?»
«Jo, det är sannt!» utropade hon ögonblickligt
instämmande, «den vanliga granen är flickan. Men
nu förefaller hon mig med ens icke längre sorgsen,
ty småflickor äro ju icke heller sorgsna, men
lugnare än de ostyriga pojkarne, och som en sådan
ser silfvergranen ut.»
Detta allt hade blifvit afhandladt med tillräckligt
hög röst, att äfven förstås af de öfriga, och den
finkänsliga modren fall-ständigade för sin man lilla
Gretas barnsliga antydningar.
,«Det är något eget, men ganska anslående i en dylik
uppfattning af naturen. Jag ser nu för första gången
en gammal, fallt utväxt silfvergran och vanlig gran
bredvid hvarandra och har icke haft en aning derom,
att mellan dem en så uttrycksfull skilnad förefinnes,
som den vår vän just nyss med sådan lätthet fick
Greta att förstå. Se bara, huru den vanliga granen,
likasom med qvinlig blygsamhet gömmer sitt inre, den
tysta kraften i sin stam, men deremot, huru trotsigt
och utmanande silfvergranen låter sitt af silfvergrått
pansar omslutna lif öfverallt framskimra samt käckt
och fritt utsträcker sina armar åt alla sidor.»
Men, jag slutar nu min ’julaftonsbild1. Må de af mina
läsare och läsarinnor, hvilka omständigheterna det
tillåta, vandra ut med sina barn och öfvertyga sig
sjelfva, huru karakteristisk . min vän E. Heyn’8
uppfattning af dessa ofta förvexlade träd är, och
huru det visst icke ligger för högt för barnens
åskådningsförmåga att förstå de begge träden på det
sätt, som jag här lagt det i ett barns mun. Så bör
man lära barnen att se ! Anledning nog dertill gifva
de oss sjelfva, ty inbillningskraften, som är deras
kraftigaste själsverksamhet, leder dem i alla fall
beständigt till jemförelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
