Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humboldts begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sålunda förgick tiden under nyttig själsverksamhet,
ehuru min otålighet stegrades till det yttersta,
då jag under resan af en Berlinertidning erfor; att
sorgetåget skulle taga sin början vid åttatiden på
morgonen.
Sakernas lyckliga omkastning i Preussen lät mig
hoppas, att vid ankomsten till den sörjande staden
intet hinder skulle träda mig stackars oinbjudne i
vägen. I dag hoppades jag, ,att i värsta fall den
legitimation skulle respekteras, som jag bar hos mig,
nämligen Humboldts sista bref, hvilket jag hade
mottagit den 2 Februari samma år. I dag sväfvade
ju Humboldts ande öfver Berlin, och en förvärfvad
rättighet hade väl i dag den, hvilken Humboldt hade,
såsom en sin yrkeskamrat, bevärdigat med brefvexling,
om också denna utmärkelse icke utgör något intyg
på den andres förtjenst, emedan Humboldt gerna och
kärleksfullt drog äfven den svagaste förmåga till
sig.
Jag hade icke, missräknat mig. Man trodde mig på mitt
ord, att äfven jag var en bland de sörjande. Måhända
talade mina nerdammade kläder bättre för saken än
mina ord. På en enkel anhållan om tillträde släpptes
jag igenom den offent-liga ordningens upprätthållare
och väktare, hvilka från dagbräckningen hade hållit
Oranienburgergatan sperrad för menigheten.
Det ändlöst långa sorgetåget var redan i ordning. Det
företedde på den breda och långa gatan en i sanning
öfverväldigande anblick. Aldrig förr hade jag haft
så godt tillfälle som här, att se hvilka storverk
gatupolisen förmår åstadkomma, ty den hade man att
tacka för att sorgetåget kunde på den vidsträckta
platsen låta ögonblickets betydelse i dess allvarliga
storhet och ljudlösa stillhet framstå så gripande. Och
ändå hade hvarken den deltagande eller den blott
skådelystna men-niskomassan behöft lida något intrång,
ty den vida väg, som tåget hade att genomskrida, var
tillräckligt lång att bereda plats åt många tusenden.
Det genom alla tidningar tillräckligt bekantgjorda
programmet för sorgefesten frikallar mig från
ett upprepande ånyo af detsamma. Jag klandrar det
icke heller, utan framhåller snarare med tacksamt
erkännande, att det från början till slut bär
vittne om huru djupt Humboldts storhet och i honom
vetenskapen uppskattades af prinsen-regenten, som
var programmets upphofsman.
. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
