Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humboldts begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^...’^.^T^
..’.".. ’ ’ "-..f-W
TV,:-? -»’:^ V .
-
- . ..
408
På ansenligt afstånd från likvagnen fann jag en
plais. En ännu sednare ankommande ’korporation’, jag
vet icke hvilken, skulle i mitt ställe kanske hafva
fiinnit min plats mindre lämplig, ty så tycktes den
finna sin egen. Hvarje plats i detta långa tåg var för
h var och e n lika lämplig. Och om öfverhufvud frågan
om den inre anordningen af det tåg, som beledsagade
Humboldt på hans sista färd, här skulle vidröras,
så hade enligt min tanke ’ingen’ anordning varit den
lämpligaste, ty Humboldt var i sanning hvarken så
mycket excellens eller professor eller baron, som
forskare i sanningens och - alla menniskors tjenst.
Sålunda har jag, en atom i det långa sorgetåget,
egentligen icke sett någonting af detta sjelf,
icke ens vagnen, sedan de kära qvarlefvorna af
tvenne århundradens störste man på den hade blifvit
upplyflade.
Himmelen hade emellertid klarnat upp, och derute
på de med ung grönska betäckta fälten hade våren i
trogen likhet med sin store lärjunge föranstaltat en
stilla högtid, under det att menniskorna, som sköta
dylikt med buller och bråk, på Berlins gator måste
anstränga sig, för att gifva ett värdigt uttryck åt
sina känslor.
Men detta gjorde de också ärligt. För mig åtminstone
utgjorde folkets åsyn* dagens mest upphöjda
skådespel. Hvad malisen än må säga om Berlinarne - så
visade de emellertid morgonen den 10 Maj 1859 att de
förstå att . uppskatta den sanna storheten. Om också
blott ett fåtal hade klart medvetande om denna, så var
likväl redan det ett ganska tillfredsställande tecken,
att hos den talrika befolkningen på gatorna ett
ovanligt allvar tydligen gjorde sig gällande. En så
ljudlös stillhet herrskade på de gator, der sorgtåget
framskred, att vid början ’af Friedrichsstrasse en
näktergals smältande löner i dess bur hördes vida
omkring likasom under en stilla aftonstund och likt
en naturens klagande ton säkert genombäfvade många
andras bröst än mitt.
Ungdomen i’ de skolor, hvilka tåget drog förbi, hade
samlat sig och uppstämde för den hänslumrade ett
rörande ’God natt’; hans död hade ju också efter
en kort, smärtfri’ sjukdom bestått i ett lugnt
inslumrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
