Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella och Hanna sutto vid matsalsbordet i den förras hem och läste zoologin till morgondagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig lilla systers nycker och hon tyckte det var
rent af omenskligt att bära henne i säng när hon,
sprittande glad, jollrade med sina leksaker, eller
bedröfvad vädjade till Bellas ädelmod. Då måste
hon fälla en förbön för henne. Men nu tycktes
Bella beslutsamt sätta sig öfver det oundvikliga
lilla krånglet och bemötte den lillas vrede med
stora systers värdiga lugn.
Så obetydligt detta lilla drag än var, kunde
Bellas mor ej undgå att glädja sig öfver det
bevis på växande fasthet det gaf. Och hon tillskref
det Hannas inflytande, på samma gång hon tyckte
sig märka, att den hårda skorpan kring dennas
väsen småningom mjuknade och begynte falla af.
När théet var drucket, drogo flickorna sig in
i Bellas rum och kröpo upp i den gamla obeqväma
soffan för att ännu få en liten pratstund.
Dessa „pratstunder” hade blifvft Bella allt kärare
och oumbärligare. Hon tyckte sig ösa med fulla
händer tankar och intryck ur dessa samtal, och
hon bearbetade dem sedan när hon var ensam,
tills hon fått det ena eller andra klart för sig.
De blefvo henne ett dagligt sällskap och hjelpte
till att utveckla och mogna hennes sinne.
Hanna å sin sida, som aldrig haft någon
förtrogen, aldrig känt sig omfattad af en väns
tillgifvenhet, hängaf sig småningom allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
