Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellas och Hannas växande tillgifvenhet för hvarandra fortfor att väcka afund hos några af kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den hade kommit till henne, liksom solstrålarne
uppsöka en mörk och ödslig väg, och när den
åter gick, skulle hon bevara återskenet deraf djupt
inne i sitt tacksamma hjerta.
Hon uppsteg och skakade sorgen af sig med
en beslutsam rörelse Nu var hon åter fullkomligt
herre öfver sig sjelf. När hon dagen derpå
kom till skolan, kunde icke ens Jenny upptäcka
något spår av sorg i hennes fasta och lugna
ansigte.
Lyckligtvis nalkades examen, och flickorna
begynte få brinnande brådska. De trögaste af
dem ville dock gerna få ett godt betyg och
försökte genom stormande flit återtaga hvad de
försummat under terminen. Det blef icke tid för
utfärder och sammankomster, ehuru vårvädret var
förtjusande; hvar och en hade hufvudet fullt af de
ziffror hon möjligen kunde få. Hur det var, kände
de försumliga bland flickorna en viss ängslan och
samvetsqval vid tanken på, att numera endast
ett år återstod af deras glada skoltid. Under de
förflutna åren hade de varit oftare lata, än flitiga,
oftare håglösa, än intresserade, oftare oordentliga
och likgiltiga för sitt arbete, än verkligt
samvetsgranna. Och när skolan var slut, gingo de ut
med det sorgliga medvetandet att icke ärligt ha
försökt sitt bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
