Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julisolen brände klar och het den trånga kammare, der Hanna Rappe satt lutad över sitt arbete, en klädning åt postmästarinnans lilla dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med full föresats att icke låta det kufva sig, att
göra sig oberoende, så vidt det i hennes förmåga
stod.
Efter begrafningen flyttade hon till postmästarens,
der hon skulle läsa med en sjuårig gosse
och för öfrigt hjelpa till med sömnad. Detta
senare arbete var tungt nog för henne, som hellre
använde sina armar till att vända upp jorden i
tradgården, eller vara med i byket. Men hon
fick ej välja, hon måste taga hvad som bjöds
henne, och den lön hon erhöll, 20 mk i
månaden, föreföll henne kunglig.
Bellas bref hade kommit tätt på hvarandra.
ehuru Hanna svarat blott med några korta rader.
Medvetandet att hon gjorde rätt i att småningom
lösgöra sig från Bella, mildrade den smärta hon
kände öfver denna andra stora förlust. Stundom
kommo tvifvel om hon verkligen gjorde rätt.
Men då påminde hon sig den oroliga blicken i
tant Elins ögon och hvad Jenny sagt, och hon
tyckte sig icke kunna handla annorlunda. När
Bella hunnit öfvervinna den första tidens saknad,
skulle hon nog bli glad igen och utveckla sig
sjelfständigare, än hon kunde det under hennes
inflytande.
Flugorna surrade i fönstret, som stod öppet,
och det var tryckande varmt. Nålen flög icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
