Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista veckan i Augusti tog Hanna sig några dagars ledighet för att resa ned till Fågelvik och hemta Bella till skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den klädde henne, emedan hennes långa, smärta
fïgur tog sig fylligare ut i den. Hon gjorde med
välbehag några kraftiga rörelser för att visa Bella,
att ingenting tryckte eller spände.
På bryggan stormade Lulle och Lisi emot
dem och ville rifva Hanna i små bitar, för att
få henne hvar på sitt håll. Men som frukosten
väntade, fingo de gifva sig till tåls och tröstades
med löftet om en utfärd på eftermiddagen.
I middagsstunden sutto Hanna och Bella i
backsluttningen vid stranden. De hade så
mycket att tala om. Bella berättade slutet af
fotvandringen, som räckt i tre veckor.
– Huru höll Alma ut med sina opererade
fötter? – frågade Hanna leende.
– Ganska bra. Hon blef allt tapprare. Och
hon har blifvit så snäll, vet du, helt annorlunda
mot förr. Likaså Lilli. Jag tror de hålla på att
bli goda vänner.
– Än Aina då?
– Jaa . . . Aina . . . jag vet ej riktigt! Hon
är så ostadig. Jag fruktar hon ej länge kan
intressera sig för samma sak. Gymnastiken, som
hon i vintras svärmade för, är henne nu alldeles
likgiltig. Till och med Verna Sommar har för
henne blifvit en vanlig dödlig.
– Jag har också misstänkt att hon saknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
