Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - September var inne och bantågen hade de senaste dagarne rullat in till hufvudstaden öfverfylda af skolungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen hörde hon steg och såg honom
komma. Strax efter honom steg Bertha in. Hon
hade hemtat blodiglar, hvilka sattes längs
ryggraden på Bella.
Doktorn var vänlig och deltagande; han
stannade hos dem för att afvakta verkan af
iglarne. Bengt var också hemkommen. Hans
broderliga hjerta sved för den lilla systerns skull
och han smög sig oupphörligt in i sjukrummet
för att se om hon ej vaknat. Men qvällen gick
och det blef natt, utan att vanmakten gifvit vika.
Först inemot klockan 2 på natten öppnade
Bella ögonen, men utan att tyckas se något.
Kort derefter föll hon tillbaka i den dödlika
dvalan. Doktorn, som försökt alla medel han kände,
aflägsnade sig nu för att söka någon hvila; han
skulle i morgon konsultera en annan läkare.
Bertha hade stannat qvar till natten och var
nog lycklig att kunna få tag i sömnen, men Hanna
kunde ej förmås att lemna sin plats vid Bellas
hufvudgärd, hon kunde icke sluta sina ögon ens
för ett ögonblick. Hon satt der timme efter
timme, väntande hvarje sekund att få se Bella
öppna ögonen och se på henne med en
igenkännande blick. Men morgonen kom, och ingen
förändring hade inträdt.
Då Bellas föräldrar på förmiddagen anlände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
