Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - September var inne och bantågen hade de senaste dagarne rullat in till hufvudstaden öfverfylda af skolungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfor det dvallika tillståndet ännu, och läkarne
fruktade det värsta.
Hanna tackade Gud, att tant Elin kommit,
medan Bella ännu andades. Hon fick tillåtelse
att flytta till Palmfelts för att så ofta som
möjligt kunna se till den sjuka.
På eftermiddagen förändrades tillståndet. En
häftig feber instälde sig med yrsel och krampanfall.
Läkarne fruktade hjernfeber och möjligen
förståndets förlust, ifall hon ginge igenom. Bellas
mor satt blek och tårlös vid hennes bädd, det
var en lättnad för henne att se Hanna i sin närhet.
Efter ett svårt krampanfall på tredje dagen
inträdde ymnig svettning, hvilken läkarne ansågo
för ett godt tecken. Derefter föll Bella i en
stilla sömn, andades djupt och jemnt och fick
en svag skiftning af rödt på sina kinder.
Hennes mor och Hanna sutto orörliga vid
hufvudgärden. Det var, som om de hört de aflägsna
vingslagen af hoppets efterlängtade dufva och
icke vågat med en hviskning skrämma henne
åter på flykten.
Efter ett par timmars lugn sömn uppslog
Bella ögonen, och blicken var fullkomligt redig.
Hon fästade den på modren och hviskade sakta:
– mamma! Derefter gled den öfver till Hanna
med ett matt litet smålöje: – Hanna! –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
