Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det var i slutet af Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stolarne äro för mjuka, – sade Hanna. – Som du
ser, föredrager jag att sitta på ett ostoppadt bord.
– Men säg, vore det ej ett himlalif, om
man vore rik? – utbrast Bertha i extas. –
Tänk, att få sofva på ejderdun, inte behöfva gå
i en tråkig skola, äta godt och läsa roliga
böcker! Håhå, jaja!
– Hur skulle det då gå med mixturerna
och provisorsexamen? – sporde Hanna.
– Strunt i arbetet, när man hade pengar som
snus! Jag skulle ha 16 tjenare . . .
– Och jag skulle ruinera mig på hästar, –
sade Alma, som hittills bladat i en bok.– Jag
är galen i hästar. Skulle du gerna vara rik,
Hanna.
– Nej, . . . åhjo, hvarför inte, om jag hade
mig sjelf att tacka för hvar penni.
– Jemmer, så förståndig du alltid är. – suckade
Bertha. – Sak samma, hvarifrån pengarna
komma, bara man har dem.
Flickorna skrattade.
– Hanna skulle visst inrätta något slags
asyl för vanartiga pojkar, – sade Alma, – jag
har hört dig säga det engång.
– Då kan du taga Valter Hagen till din första
patient, – inföll Bertha. – Han är redan halft
på förfall, fastän han ännu är bara en skolpojke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
