Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa gåfvor komma längre, än mången rik med 
sina penningar. 
Så tänkte hon på resan och allt hvad den 
skulle skänka henne. Hon hade så sugit sig fast 
vid tanken på den, att hon tyckte sig stiga ett 
steg tillbaka i sin utveckling, om hon ginge 
miste om den. Hvarför skulle hon ens sätta detta 
i fråga; var hon icke fullt viss om att få följa 
tant Karin? 
Det var uppror inom henne. Hon kämpade 
förtviflad mot de känslor af ånger och 
medlidande som grepo henne, och gjorde henne ondt. 
Hon tillslöt ögonen för att icke se den stapplande 
gestalten och öronen för att icke höra den 
hemska hostan. De letade sig ändå fram till 
hennes sinnen och förlamade hennes motståndskraft. 
Omärkligt, men säkert undergräfde de hennes 
beslut och väckte hos henne ett begär, som hon 
aldrig medvetet känt: begäret att få uppoffra sig 
helt och hållet för en lidande medmenniska. Att 
få bortkasta all tanke på egna fördelar och endast 
lefva för en, af alla försmådd, af ingen 
älskad. Att denna ena var hennes far, var en 
bisak för henne, ja, hon skulle önskat att det 
varit någon annan. Ty bitterheten emot fadren 
var så djupt inrotad hos henne, att den förtog 
en del af sjelfuppoffringens fröjd. 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
