Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa gåfvor komma längre, än mången rik med
sina penningar.
Så tänkte hon på resan och allt hvad den
skulle skänka henne. Hon hade så sugit sig fast
vid tanken på den, att hon tyckte sig stiga ett
steg tillbaka i sin utveckling, om hon ginge
miste om den. Hvarför skulle hon ens sätta detta
i fråga; var hon icke fullt viss om att få följa
tant Karin?
Det var uppror inom henne. Hon kämpade
förtviflad mot de känslor af ånger och
medlidande som grepo henne, och gjorde henne ondt.
Hon tillslöt ögonen för att icke se den stapplande
gestalten och öronen för att icke höra den
hemska hostan. De letade sig ändå fram till
hennes sinnen och förlamade hennes motståndskraft.
Omärkligt, men säkert undergräfde de hennes
beslut och väckte hos henne ett begär, som hon
aldrig medvetet känt: begäret att få uppoffra sig
helt och hållet för en lidande medmenniska. Att
få bortkasta all tanke på egna fördelar och endast
lefva för en, af alla försmådd, af ingen
älskad. Att denna ena var hennes far, var en
bisak för henne, ja, hon skulle önskat att det
varit någon annan. Ty bitterheten emot fadren
var så djupt inrotad hos henne, att den förtog
en del af sjelfuppoffringens fröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
