Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparna, särskildt jorden, såsom hemvist för lefvande varelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
sträckning än nu. Likaså har världshafvet alltid till
ojämförligt största delen varit isfritt och således kunnat
bebos af organismer. Jordens inre svalnar alltjämt, fastän
sakta, genom den värme som ledes genom jordskorpan
från dess inre, varma, till dess yttre, kalla, delar.
Att jorden kan tjäna till boplats för lefvande väsen,
beror således därpå, att dess yttre delar genom
utstrålning afkylts till en lämplig temperatur (under 55 grader),
men dock ej så starkt, att hela världshafvet ständigt
varit fruset på sin yta, och att temperaturen öfver
kontinenterna ständigt varit under fryspunkten. Detta
gynnsamma mellanstadium ernås därigenom, att
solstrålningen förmått ersätta jordens värmeförlust utåt
världsrymden och är tillräcklig att hålla större delar
af jordytan öfver noll-gradens temperatur.
Temperaturbetingelsen för lif på en planet upprätthålles således
endast därigenom, att å ena sidan värme och ljus strålas
in i tillräcklig mängd från dess sol och å andra sidan en
ständig lika stark utstrålning i världsrymden äger rum.
Skulle ej värmeförlust och värmevinst balansera hvarandra,
så skulle värmeförhållandena ej bli bestående annat än
under en mycket kort tid.
Såsom exempel kan anföras den korta tid af några
hundra eller tusen år som jordskorpan behöfde för att
svalna från 1,000 till 100 grader. Därmed må jämföras
den långa tid, den skattas af Joly till omkring 100
miljoner år, som förflutit sedan världshafvets första bildning,
som motsvarade en temperatur af 365 grader, emedan öfver
denna temperatur vatten endast förekommer i gasform.
Joly har utfört sin uppskattning på följande sätt. Man
känner, hur stor vattenmassan är i jordens samtliga haf,
äfvensom hafvens salthalt. Härur beräknas lätt, hur stor
mängd koksalt som finnes löst i alla världens haf. Detta
salt har tillförts genom floderna, och man känner ungefär,
huru mycket salt som föres ut i världshafvet genom alla
jordens floder för hvarje år. Däraf är lätt att beräkna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
