Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens strålning och konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ler, bestå »kornen» troligen af sot, d. v. s. kondenseradt
kol, och droppar af metaller såsom järn. De minsta »korn»,
man kan observera, ha en genomskärning af omkring 200
kilometer.
Facklorna utgöras af särskildt stora molnsamlingar,
uppburna af starka, vidt utbredda, uppåtstigande luftmassor,
som motsvara de jordiska cyklonerna. Fläckarna åter
motsvara nedåtsjunkande gasmassor, i hvilka temperaturen
stiger, och hvilka därför äro »torra» och icke innehålla
några moln, alldeles så som de jordiska anticyklonerna.
I dessa hål uti solens molnvägg kan man därför skåda
litet djupare in i den oerhörda gasmassan och få en
föreställning om förhållandena i solens djupare delar.
Naturligtvis är djupet i molnväggen dock ej synnerligen stort
jämfört med solens radie.
Den bästa insikten i de olika solpartiernas natur får
man genom att studera deras spektra. Dessa lära oss ej
blott, af hvilka beståndsdelar de äro sammansatta, utan
också med hvilken hastighet de röra sig. På detta sätt
ha vi fått veta, att ofvan de lysande solmolnen, som sända
sin strålning till oss, ligga stora gasmassor, innehållande
de flesta jordiska grundämnen. Särskildt framträda däri
järn, magnesium, kalcium, natrium, helium och vätgas. De
sistnämnda beståndsdelarna, som ju äro lättast, äro
särskildt starkt framträdande i atmosfärens yttersta lager.
Denna solatmosfär är synlig, då vid solförmörkelser
månskifvan nått så långt fram, att den täcker de starkt
lysande molnen, den s, k. fotosfären. På grund af den stora
halten af vätgas lyser den vanligen med den för denna
kropp karaktäristiska purpurfärgen. Därför kallas detta
gasskikt för kromosfären (af grekiska kromos, färg). Den
har en tjocklek af 7,000—9,000 kilometer. Ur densamma
stiga eldflammor upp öfver omgifningarna, så att man
liknat dess utseende vid en gräsmattas, som ses från sidan.
Stiga dessa flammor till en större höjd, öfver 15,000
kilometer, kallar man dem protuberanser. Deras antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
