Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens strålning och konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
observerade till och med den 15 Juli 1895 en protuberans,
hvars största hastighet längs synlinjen, mätt med
spektroskop, uppgick till 860 kilometer, och hvars största
hastighet vinkelrätt däremot nådde 840 kilometer per sekund.
Denna kolossala hastighet utmärker deras högsta partier,
hvaremot de lägre delarna, som äro tätast och innehålla
mest metallånga, äro mindre rörliga, såsom ju är
naturligt. Deras höjd öfver solytan kan uppnå mycket stora
värden, detsamma gäller också för de lugna
protuberanserna. Den nyssnämnda protuberansen af den 15 Juli
1895 nådde 500,000 kilometers höjd, och Langley här
Fig. 21. Rökpelarformad lugn
protuberans.
(den 7 Okt. 1880) observerat en af 560,000 kilometers
höjd, hvars topp således var nära en solradie (690,000
km.) ofvanför solranden (fotosfären). Deras medelhöjd är
omkring 40,000 kilometer. Att man har en så stor
statistik för protuberanserna, beror därpå, att, medan man
från deras upptäckt af Göteborgslektorn Vassenius (1733)
och till år 1868 endast kunde iakttaga dem vid totala
solförmörkelser, så lärde man sig sistnämnda år att observera
dem vid fullt solljus med spektroskopets hjälp (Lockyer
och Janssen).
De lugna protuberanserna bestå nära nog uteslutande
Fig. 22. Trädformiga lugna
protuberanser. Den hvita fläcken
anger jordklotets storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
