Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
skymmer bort ljuset från aflägsna himlabloss. Därför se
vi icke hela himlen täckt af lysande stjärnor, såsom
fallet skulle vara, om, såsom sannolikt är, stjärnorna äro
ungefär likformigt spridda öfver hela världsalltets oändliga
rymder, och intet hinder skymde bort dessa ljus från oss.
Men om ej några andra himmelskroppar af mycket låg
temperatur och stor utsträckning funnes, som upptoge de
lysande solarnas värme, så skulle snart de mörka
himlakropparna och det mörka kosmiska stoftet och
meteoriterna uppvärmas så starkt af solarnas strålning, att äfven
de blefve glödande, och hela himlahvalfvet skulle då synas
oss såsom ett enda glödande hvalf, hvars heta strålning
till jorden snart skulle förbränna allt lefvande.
Dessa kalla himlakroppar, som, utan att själfva
uppvärmas, insuga solarnas strålning, äro de så kallade
nebulosorna eller töckenstjärnorna. Nyare undersökningar
ha visat, att dessa märkvärdiga himlakroppar förefinnas
snart sagdt öfverallt på himlahvalfvet. Den underbara
mekanism, som möjliggör deras upptagande af värme, utan
att deras temperatur stiger, skall längre fram närmare
skärskådas (jfr. s. 158). Eftersom dessa kalla nebulosor upptaga
största delen af himmelsrymden, så måste också den största delen
af det kosmiska stoftet på sin vandring genom de
omätliga rymderna slutligen störta in i dem. Där mötes stoftet
af gasmassor, som hejda de inträngande småkropparna.
Som stoftet medför elektriska laddningar, hufvudsakligen
negativa, anhopas äfven dessa i nebulosornas yttre skikt.
Detta pågår ända tills den elektriska spänningen blir så
stark, att urladdningen eger rum genom utkastningen af
elektroner. Därigenom bringas de omgifvande gaserna
att, oaktadt deras temperatur föga, kanske ett 50-tal
grader, öfverstiger den absoluta nollpunkten (— 2730 C), lysa,
och på detta sätt få vi kännedom om nebulosornas
tillvaro. Som de flesta laddade småpartiklarna hejdas, innan
de hunnit tränga något djupare in i nebulosorna, är det
hufvudsakligen de yttre delarne af världstöcknen, som vit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
