Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndsdelar hos dem. Denna sammansättning påminner
mycket om den hos vulkaniska produkter af s. k. basisk
natur, det vill säga sådana, som hålla jämförelsevis stora
mängder af metalloxider och som på goda grunder anses
härstamma från djupare lager i jordens inre. Lockyer
glödgade meteorstenar i den elektriska ljusbågen, och fann
deras spektrum mycket nära motsvara solens spektrum.
Vi draga däraf den slutsatsen att dessa budbärare från
andra solsystem, som medföra prof på dessas kemiska
beståndsdelar, visa mycket nära släktskap med vår sol
och vår jords inre. Att andra stjärnor (och kometer) i
hufvudsak äro uppbyggda af samma ämnen som vår sol
och vår jord har för öfrigt redan Spektralanalysen visat
oss. Men åtskilliga metalloider såsom klor, brom,
svafvel, fosfor och arsenik, som spela en stor roll i jordens
sammansättning, ha icke blifvit påvisade i
himlakropparnas spektra (ej heller i solens). De återfinnas emellertid
hos meteoriterna, och det råder ej det ringaste tvifvel om,
att de också ingå såsom väsentliga beståndsdelar i solen
och de andra himlakropparna. Men dessa metalloider ge
endast med svårighet spektra, och detta är uppenbarligen
anledningen till, att man ej lyckats påvisa deras förekomst
i himlakropparna medelst Spektralanalysen hjälp. Hvad
de nyupptäckta så kallade ädelgaserna, helium, argon,
neon, krypton och xenon, angår, så har man lyckats påvisa
deras närvaro i kromosfären medels spektrum, taget vid
solförmörkelser (Stassano). Enligt Mitchell äro dock dessa
uppgifter om krypton och xenon ännu något osäkra.
De små stoftkornen, som af strålningstrycket föras ut
i rymden åt alla möjliga håll från solar och stjärnor,
kunna råka på hvarandra och samlas till större eller
mindre aggregat i form af meteorstenar eller kosmiskt stoft.
Dessa aggregat kunna dels falla ned på andra stjärnor,
planeter, kometer eller månar, dels, och till största delen,
sväfva de kring i rymden. Där bilda de jämte större
mörka himlakroppar ett slags dimma, som för oss delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
