Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 22
skillnad. Den slocknade solen mottager ej såsom
jorden något lifgifvande värme utifrån utom den ringa
stålningen från rymden och värmet vid meteorers fall. Temperaturen
på den slocknande solen sjunker därför hastigt. Molnen i
dess atmosfär bli allt tunnare och utgöra snart intet
nämnvärdt skydd mot strålningen. Världshafvet på solen
öfverdrages då med en isskorpa. För någon tid hindrar
vattnets frysning oceanernas afkylning, men slutligen äro de
frusna. Kolsyran börjar nu att utskiljas ur solatmosfären
såsom en tunn snö. Slutligen vid ungefär — 200° börja
nya världshaf att bildas genom kondensation af de
egentliga luftgaserna särskildt kväfve. Ännu en sådan sänkning
på omkring 20 grader, hvarefter de nedstörtande
meteorernas energi täcker värmeförlusten. Då består
solatmosfären endast af heliumgas och väte, de två gaser,
som äro svårast att kondensera, samt kväfgas.
I detta tillstånd är solens värmeförlust nästan omärklig.
Så bortgår genom hvarje kvadratmil af jordskorpan till
följd af dennas ringa värmeledning ej ens en milliarddel
af det värme, som solen utstrålar från samma yta, och en
gång, när solens fasta skorpa nått en tjocklek af omkring
6o kilometer, skall densammas värmeförlust vara reducerad
i samma höga grad. Temperaturen på dess yta skall
vara 50 a 60 grader öfver den absoluta nollpunkten och
endast stiga för kort tid och inom små områden vid
vulkaniska utbrott. I dess inre skall fortfarande en
temperatur af nästan samma höjd som den nuvarande på flera
miljoner grader vara förhärskande, och därinne skola
samma oerhördt explosiva föreningar förefinnas som nu. Som
ett gränslöst dynamitmagasin skall den mörka solen sväfva
fram i rymden utan att förlora någon nämnvärd del af
sin energi under biljoner år. Likasom en hvilspor skall
den bibehålla sin oerhörda kraft, ända till dess den af
omständigheterna kallas att börja ett nytt lif liknande det,
som den förut genomgått. En långsam veckning af ytan,
på grund af kärnans fortskridande värmeförlust och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
