- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
123

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



med följande krympning, skall förse solytan med dess
ålderdomsrynkor.

Ekholm har beräknat, att om värmeledningsförmågan
hos de fasta jordlagren är så stor som hos marmor, och
om temperaturen tilltar med 30 grader pr kilometer nedåt,
så åtgå omkring 30 miljoner år, innan hvarje gram af
jorden förlorar 2 kalorier, såsom solen nu gör på ett år.
Om man dessutom tar i betraktande, att solradien vid den
tid, då solen har en fast skorpa lik jordens, är ungefär 70
gånger så stor som jordradien, så bör föregående tal ökas i
denna proportion, det vill säga, solen skall då på två
miljarder år förlora mindre värme än nu på ett enda. Då
jorden afkylts omkring 300 grader under 2 miljoner år,
kommer solen att då afkylas omkring 2,000 grader, d. v. s.
mindre än 0,1 procent, under 1 biljon år. Då solens skorpa
sedan tilltar i tjocklek, så minskas utstrålningen i samma
proportion. Solens energiförlust blir sålunda ringa äfven
under biljoner år.

Hur liten synvinkel stjärnorna än upptaga, så är denna
likväl icke absolut noll. Om därför en slocknad stjärna
under oändliga tider rör sig framåt, skall den till slut stöta
emot en annan vare sig lysande eller slocknad. Därvid
ökas sannolikheten för sammanstötning högst betydligt
genom den afböjning, som hennes bana lider genom
attraktionen mellan de båda i hvarandras närhet kommande
himlakropparna. De närmaste stjärnorna äro belägna så
långt från oss, att ljuset i medeltal behöfver 10 år för att
gå från solen till dessa stjärnor. För att solen med dess
nuvarande dimensioner och hastighet af 20 km. pr sek.
sannolikt skulle stöta ihop med en annan stjärna med
samma egenskaper behöfvas 100,000 biljoner år. Om vi nu
anta, att det finnes hundra gånger så många slocknade
som lysande stjärnor, hvilket ej är något orimligt
antagande, skulle den sannolika tiden till nästa
sammanstötning utgöra omkring 1,000 biljoner år. Den tid, under
hvilken en sol vore lysande, borde utgöra omkring en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free