Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets utbredning genom världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meteoriterna funna kolet har aldrig visat spår af organisk
struktur, och man kan mycket väl tänka sig kol af
oorganiskt ursprung, sådant finnes exempelvis på solen. Ännu
äfventyrligare är hans förslag, att organismer, hvilka sväfva
högt uppe i luften skulle kunna infångas genom
attraktionen af en förbiflygande meteorit och på detta sätt
bringas ut i världsrymden och transporteras till andra
himlakroppar. Meteoritens yta blir nämligen vid passagen
genom atmosfären glödande och skulle därför tillintetgöra
de frön som möjligen kunde tänkas infångade af
densamma. Och om en meteorit, trots allt, skulle bära
lifskraftiga frön på sin yta, så skulle desamma vid
nedfallandet till jordens eller en liknande planets yta
förbrännas i atmosfären.
Men i en punkt måste vi ge Richter rätt, det är full
logik i hans sats: »Världsrummet är fylldt med (rättare
innehåller) vardande, mogna och döende världskroppar,
hvarvid vi med mogna förstå sådana, som ha förmåga
att härbärgera lefvande organismer. Vi anse därför
tillvaron af organiskt lif i världen vara evig, det har alltid
funnits och har ständigt fortplantat sig, alltid i form af
lefvande organismer, celler och af celler sammansatta
individer.» Likasom människorna förr spekulerade öfver
materiens vardande, men uppgifvit detta sedan erfarenheten
visat, att materien är oförstörbar och endast kan
omvandlas, och likasom vi af liknande grunder aldrig ställa
upp det spörsmålet hvarifrån rörelseenergin ursprungligen
kommit, likaså kunna vi väl vänja oss vid tanken, att
lifvet är evigt, och att det således är resultatlöst arbete
att forska efter dess ursprung.
Richters tankar upptogos sedan af den berömde
botanikern Ferdinand Cohn uti ett populärt föredrag år 1872.
Kanske mest bekant bland dylika yttranden är det af den
store fysikern, sir William Thomson, numera lord Kelvin,
hvilken i sitt presidietal inför brittiska naturforskaremötet
i Edinburgh år 1871 bland annat sade: »Om två himla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
