Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets utbredning genom världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroppar sammanstöta i rymden, så smälter säkerligen en
stor del af dem, men det synes vara likaså visst, att i
många fall en massa spillror kastas ut i alla riktningar,
bland hvilka många kunna tänkas icke ha lidit större
våld, än klippstycken vid ett jordskred eller vid en
bergsprängning med krut. Skulle vår jord, i dess nuvarande
tillstånd med dess vegetationstäcke, stöta samman med
en ungefär lika stor himlakropp, så skulle många stora
och små brottstycken, bärande frön och lefvande växter
och djur, otvifvelaktigt strös ut i rymden. Eftersom nu
sedan oändliga tider det otvifvelaktigt funnits världar,
bärande lif, så måste vi betrakta det såsom högst
sannolikt, att det finnes oändligt många fröbärande
meteorstenar, som irra omkring i rymden. Om nu intet lif
funnes på jorden, skulle en sådan meteorsten, som fölle ned
på jorden, kunna leda därhän att den öfvertäcktes med
växtlighet. Jag vet fullväl, att många vetenskapliga
invändningar kunna resas mot denna hypotes; jag vill ej
trötta ert tålamod med att diskutera dem i denna stund,
allt hvad jag kan säga är, att jag tror att de kunna
besvaras. »
Dess värre kunna vi ej dela lord Kelvins optimism i
denna punkt. Till en början är det tvifvelaktigt, om
lefvande varelser skulle uthålla den våldsamma stöten vid
sammanstörtandet af två världskroppar. Vidare veta vi,
att en meteorit, som nedfaller på jorden, glödgas genom
gnidningen mot atmosfären på hela sin yta, så att alla
frön på densamma förlora sin groddkraft. Dessutom äro
meteoriterna sammansatta på ett helt annat sätt än ett
brottstycke från en jorden liknande planets yta. Växterna
utvecklas nästan uteslutande i de lösa jordlagren, och en
jordklump, som folie ned i jordens atmosfär, skulle
otvifvelaktigt af luftmotståndet splittras i en massa Småstycken,
som hvart för sig skulle glödgas upp i form af ett
stjärnskott och aldrig nå jordytan annat än i form af förbrändt
stoft. En annan svårighet är den, att dylika kollisioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
