Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torpareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en åttondel av rikets hela befolkning. Ar 1900 hade motsvarande
siffra nedgått till 347,000 personer, eller vid pass en
tolftedel av riksfolkmängden. »Torpareklassen har», heter det i
jordbruksministerns anförande till statsrådsprotokollet den 22
januari 1909, »i stort sett visat sig innesluta jämförelsevis
livskraftiga och dugliga folkelement.»
Angående orsakerna till torpareklassens numeriska tillbakagång
alltsedan 1860-talet låna vi följande utdrag ur Torp-kommitténs
betänkande:
»Huvudanledningen till den efter 1860 begynnande tillbakagången
av jordtorpareklassen var den dåtida starka strömninqen för övergång
från jordtorpare- till stataresystemet, vilket senare vid denna tid
utvecklade sig till ett arbetssystem av betydelse för det större jordbruket.
Förra hälften av 1800-talet sammanföll nämligen med den
tekniska omdaningstid inom jordbruksnäringen, som kännetecknades av
det extensiva sädesbrukets starka uppsving. Den naturliga ängen fick
i stor utsträckning vika för åker mcd insådda vallar, och en betydande
spannmålsproduktion vidtog, stimulerad av stigande spannmålspriser
och ökade avsättningsmöjligheter. En tendens till brukningsdelarnas
vidgande samt övergång till självbrukningssystem gjorde sig
allmänt gällande. De större jordpossessionaterna indrogo torpen till
huvudgården, ledda av åstundan att se dessas jord i egen hand avkasta
mera än som var möjligt i torparnas, vilka ofta voro oförmögna eller
ovilliga att sköta sin jord på ett med de nya åsikterna överensstämmande
sätt. Sedan laga skifte försiggått, hände det vidare ofta, att jordtorpen
lågo enklaverade av huvudgårdens inågor, i vilket fall de voro till
hinder för ett rationellt bruk. Slutligen framträdde hos jordägarna ett
ökat behov att kunna friare disponera sin arbetsstyrka, i vilket
hänseende stataresystemet ägde företräden framför jordtorparesystemet.
Under detta första skede av torpareklassens tillbakagång lågo sålunda
orsakerna till denna företeelse i främsta rummet hos jordägarna.
Det torde visserligen även på denna äldre tid hava förekommit, att torpare
frivilligt lämnade sina torp, på grund av obenägenhet att under ofta
hårda villkor bruka andras jord, i förening med lockelserna av högre
löner såsom statare eller lösa arbetare. Men detta var undantagsfall,
ty tillfällena till arbetsförtjänster på landsbygden voro på denna tid
långt färre än nu, varförutom arbetslönerna voro vida lägre och tillgången
på arbetskraft vida större. Det vanligaste förhållandet var
därför på den ifrågavarande tiden att torparen mot egen åstundan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
