Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och få den byråkratiska skötseln av statsskogarna omlagd i en
riktning, som bättre anstår ett praktiskt verk. Tyskland är i
detta fall verkligen ett mönsterland. Där har man för längesedan
insett, att det är en stor misshushållning med dyrbar kraft att
nedtynga forstmännen med räkenskapsföring och rapportskrivning.
Dylika sysslor skötas där av kamrerare och skrivbiträden, och
forstmännen få vistas i skogen, där deras verkliga plats är. Men
också se de tyska skogarna ut på ett helt annat sätt än våra.
Först när denna enkla princip hunnit genomtränga förvaltningen av
våra statsskogar, finns det utsikt för, att dessa skola kunna lämna
det ekonomiska utbyte som de böra. Att få tillräcklig personal och
arbetskraft är ju även en mycket viktig fråga, men den kommer dock
först i andra rnmmet. I den mån som det blir klart att man verkligen
vill arbeta i riktning mot en verkligt modern skötsel av våra
statsskogar, komma nog tillräckliga anslag att beviljas för ändamålet.
Det hela blir ju då en ren affärsfråga. Så är det tyvärr icke nu.
För att få ur skogen vad den verkligen kan ge, fordras vidare att
man frångår de nu brukliga försäljaingarna av virket på rot och
övergår till upphuggning, förkolning, försågning o. s. v. i för
användning lämpliga sortiment. Virket bör, så långt det lämpligen
kan ske, förädlas på platsen.
Det förefaller helt naturligt, att den som, i likhet med staten, kan
åstadkomma en kontinuerlig produktion av virke, också bättre än
någon annan bör kunna utbilda folk, som kan på bästa sätt ombesörja
råvarornas första behandling. Växlande köpare av virket å rot,
vilka måste använda tillfälligt folk och äro mer eller mindre obekanta
med ortsförhållandena, kunna icke så väl utnyttja alla möjligheter
som den på platsen vana förvaltningen.
En annan sak, som spelar stor roll för vinnandet av en ökad inkomst
på statsskogarna, är ordnandet av försäljningen av skogsalstren.
Man måste ha rörligare former än nu och framför allt mer affärsmässiga.
Den vidlyftiga skrivapparat, som nu måste igångsättas, är alldeles för
tung och gammalmodig.
Det kapital som ligger i våra skogar är alldeles för stort, för att
landet skall ha råd att låta det förvaltas efter föråldrade och i andra
länder för länge sedan utdömda metoder. Skogen mår bäst av en rationell
vård, men en sådan fås inte, om jägmästarna skola vara rena
expeditionskarlar.»
I Nya Dagligt Allehanda för den 11 februari 1912 skriver
bruksägaren Adolf Unger bland annat:
»På tal om det sätt, på vilket de allmänna skogarna i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
