Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De teorier, varom striden står, äro som vanligt hämtade från Tyskland,
där de relativa värdena äro så gott som fixa, fastän givetvis en
viss variation kan göra sig gällande landsdelarna emellan. Sannolikt
av denna orsak hava våra skogsmän antagit, att även hos oss bestämda
värden funnes, avglömmande att vi konkurrera med en mängd andra länder
på världsmarknaden och sålunda äro beroende av de pris, dessa andra
länder behaga antaga, under det att Tyskland självt konsumerar det allra
mesta av vad som där produceras.
Hos oss ha emellertid varken de absoluta eller de relativa värdena
varit konstanta.
År 1913 betalas t. ex. 20 à 25 proc. mer för sågtimmer än 1912,
vilket alls icke hindrar att timmerpriset några år härefter kan hava
fallit 30 proc. Trävaruindustriens historia visar ständiga fall och
stegringar.
Genom cellulosaindustrien ha Sveriges skogar stigit i värde med
några hundra millioner kronor. För de lavbehängda smågranarna,
som överflöda i Norrlands skogar och som för femton år sedan
saknade värde, betalas nu ända till 20 öre kubikfoten, vilket
motsvarar 3 à 4 kr. kubikmetern på rot – skillnaden beroende
av varierande avverknings- och fiottningspris. Norrmännen nödgas
nu för sitt sulfitvirke betala 38-40 öre kubikfoten, och den tid
kan komma, då vi måste göra sammaledes. I så fall blir dylikt
virke på rot värt 10 à 11 kr. pr kbm., eller nära dubbelt så mycket
som det värde man funnit för utvuxen tallskog å Malingsbo. Låt ett
par sulfitfabriker börja tävla om massveden därstädes, och värdet
av smågranen kan komma att stiga så, att det lönar sig bättre att
odla sådan än de stora tallarna. Men då ställas också förut gjorda
beräkningar detta fall på huvudet.
Det är möjligt, att vi om 20 à 30 år koka det mesta av vårt
virke och att trävaruindustrien vid den tiden betydligt reducerats. Vi
skulle nämligen kunna förtjäna mera på detta sätt än att med ryssar
och finnar konkurrera på världsmarknaden i sågade och hyvlade varor.
Norge är redan nu inne på den vägen.
Men det kan också hända att ryssar och finnar, sedan de avverkat
det mesta av sin stora skog, eller redan därförinnan, börja att
konkurrera med oss på cellulosnområdet, med påföljd att cellulosaprisen
falla, under det att prisen å sågade och hyvlade varor åter stiga.
För ett sådant fall böra vi givetvis vara beredda och därför kunna
återgå till sågindustrien, närhelst den visar sig gynnsammare.
Vad jag med ovanstående velat visa är, att alla de beräkningar, som
nu göras angående en rätt skogshushållning, äro beräkningar för
dagen, ej för framtiden. Beräkningar för dagen äro utmärkta, när
det gäller sockerbetor eller andra jordbruksalster, som skördas varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
