Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid var »Norrlandsfrågan» icke kommen med detta. Den uppstod
först när sågverksbolagen begynte inköpa böndernas hela hemman
– till en början förekom i regeln endast att man betingade sig avverkningsrätten till skogen. Att saken tog en ny ofördelaktig vändning,
är återigen vår ekokomiska lagstiftning i främsta rummet skulden till.
Det naturliga och rimliga hade ju varit, att om skogsägaren ville
sälja, han då fått sälja undan så stor del av skogen som han
själv ej behövde, och så behålla resten av skogen, jämte inägorna.
Om så fått ske, skulle de norrländska bondgårdarna behållit sin
självständiga ställning, ja, fått den högst betydligt förbättrad; och
något bolagsvälde hade icke behövt uppstå. Men nu var i regel detta
naturliga tillvägagångssätt i lag förbjudet; i de flesta fall måste
bonden antingen sälja hemmanet i dess helhet, både skog och inägor,
eller också icke sälja alls. Att då ett mycket stort antal föredrogo
att sälja, är ju fullt förklarligt. Att de gamla innehavarna sedan av
resp. bolag arrenderade sina förra hemman (med fråndragning av skogen),
visade sig i många fall vara ett olyckligt grepp, enär ett jordbruk i
Norrlands inre bygder icke kan bära sig utan skog. Men ofta stod icke
något annat den gamla jordägaren till buds – helst om han på ett
eller annat sätt förslösat köpesumman, vilket icke var ovanligt.
Arrendatorernas ställning på bolagsgårdarna var alltid svår,
emedan man hade svårt att reda sig med ekonomien; men den
kom att närma sig rättslöshet, därför att ännu ingen arrendelag
fanns.
Att bolagen på detta sätt inköpte bondehemmanen var emellertid
länge mindre vanligt. Sågverksägarna nöjde sig för det mesta med
att förvärva avverkningsrätten till skogen, vanligen på femtio år.
Nu kom lagstiftningen med ett nytt missgrepp: avverkningsrätten
fick ej längre upplåtas på femtio år, utan endast på tjugu, till
sist endast på fem år. Nu tvingades bolagen att inköpa hemmanen,
för att kunna garantera sig timmertillgång till skäligt pris. Från
denna tid är det som Norrlandsfrågan bliver brännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
