Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängder av nybyggen. En del av dem, belägna i Råneå socken, indrogos
till staten, på grund av försummad odling, och utlades till kronoparker.
Sedan dess hava hus och jord än ytterligare fått förfalla, och
arrendatorerna hava sannerligen varit att beklaga. Odlad jord får
sålunda även i Norrland vanhävdas, när den tillhör staten –
någon anmärkning i ovannämnda hänseende har mig veterligen aldrig
förekommit –, och en arrendator av kronojord synes under vissa
förhållanden vara en helt annan man än arrendatorn av ett bolagshemman.
Man kunde annars tycka, att då nybyggen på grund av försummad odling
indragas till staten, borde även dessa av sociala skäl omedelbart
sättas i stånd. Då så ej sker, frestas man att tänka, att staten livligt intresserar sig för jordbrukets utveckling och människornas väl på
bolagens mark, men visserligen icke på sin egen. Mig synes emellertid,
att staten har minst lika stora sociala förpliktelser som bolagen, och
att statsmakterna, innan den ensidiga norrländska vanhävdslagen antogs,
bort se till att staten i avseende å sitt jordbruk och sina arrendatorer
ej hade något att förebrå sig.
Domänstyrelsen var på sin tid erbjuden att av ovannämnda Gellivare-
egendomar inköpa en större skogsareal, däri inbegripen ett hundratal
nybyggen, även de mestadels belägna i Råneå socken. Den erhöll denna
affär på hand under, om jag minns rätt, 2 månaders tid. Vid utgången
av den bestämda tiden kunde Domänstyrelsen emellertid ej bestämma sig.
»En smart affärsman» – jag citerar hr Lindhagen – »trädde då emellan
och berövade staten affären.» Jag är i tillfälle att kunna upplysa om,
att Råneå socknemän, som närmast skulle berörts av ett statsköp, med
mycket blandade känslor motsågo ett sådant och därför med glädje hälsade utgången. De visste nämligen, att om staten blivit ägare av dessa nybyggen, skulle de förvandlats till kronoparker och sålunda undandragits all kommunalbeskattning men kommunen icke förty fått sköta fattigvården;
och den erfarenhet, de redan ägde om de förut till staten indragna
nybyggena, var i detta avseende icke vidare tilltalande. Men de visste
ock att, därest ett bolag bleve ägare, så måste detsamma fullgöra odlingsskyldigheterna, skatteomföra nybyggena och betala dem åsatta
utskylder.
Alla de kommuner i Norrland, där staten äger stora delar av jorden,
hava i själva verket ingen anledning att glädja sig häröver.
Överhövan höga kommunalutskylder och vägskatter samt dyrbara vägar
äro nämligen en oundviklig följd av stora statsdomäner. Ligga byarna
intill varandra, kunna gemensamma skolor upprättas och byvägar till
skälig kostnad byggas, men så kan icke ske, när byarna äro åtskilda
av stora kronoparker. De kommuner, där staten äger 3/4 eller mer av
marken, äro därför att beklaga.
Med ovanstående har jag velat visa, att staten i Norrland, där den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
