Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och affärsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskap av mellanhänder och därvid alldeles i onödan fördyra våra
förnödenheter; förlusten går säkerligen till ett stort antal millioner
varje år. Att en oproportionerlig del hitföres å främmande fartyg,
behöver knappt omnämnas – det säger sig, tyvärr, nästan självt.
Också torde snart å främmande nationers fartyg finnas lika många
svenska sjömän som å våra egna.
Av vår utförsel går också en mycket betydande del till mellanhänder,
som skörda den största vinsten. En alltför stor del av vår
export ombesörjes av våra fabriksidkare själva, vilket nästan med
nödvändighet måste giva ett sämre resultat än som borde vara fallet.
Man kan ju ej begära hos en och samma person både de egenskaper,
som krävas för fabrikationens skötsel, och dem, som krävas för
avsättningens ordnande – tvenne varandra alldeles olika
verksamhetsområden, som annars i våra dagar anses var för sig kräva
sin man fullt. Det är under sådana förhållanden fullkomligt obefogat,
när våra konsuler och handelsagenter litet emellan klaga över våra
fabrikanters oföretagsamhet i fråga om handelsförbindelsers inledande;
detta är icke fabrikantens uppgift, utan det är köpmannens. Men
var finnas hos oss nutidens högt utbildade, energiska, språkkunniga och
för yrket intresserade köpmän? När man frågar, varför våra affärsmän
införskriva sina kolonialvaror från – Danmark, får man till svar: därför
att rekvisitionerna då kunna göras på svenska(!).
Våra bedrövliga handelsförhållanden utgöra den egentliga förklaringsgrunden till en av de största svårigheter, med vilka vårt lands näringsliv
alltid haft att kämpa, eller bristen på kapital. Kapital
samlas egentligen blott genom handel: industri och övriga näringar
giva blott genom en klokt ordnad avsättning den vinst, att besparingar av
någon större omfattning kunna göras. Så länge vi framhärda i vår likgiltighet för, huru våra handelsförbindelser skötas, så länge kommer vårt land ock att förbliva – fattigt, och så länge drives egentligen ett oförsvarligt slöseri med vårt lands produkter och vårt folks krafter. Och detta är dock ingalunda den största faran. Mer och mer gestalta sig förhållandena
i våra dagar på det sätt, att folkens hela energi uppkallas för bevarande
av deras ekonomiska självständighet, ej mindre än av den politiska.
Den förstnämnda är i grunden knappast mycket mindre värd än den sistnämnda.»
Denna framställning kompletteras i viss mån av ett vårt
uttalande i den statistiska handboken Sveriges land och folk
(Stockholm 1901), som ävenledes torde få här återgivas:
»Sveriges nuvarande utrikes handel är i förhållande till landets
folkmängd ganska ansenlig, men de gamla missförhållandena, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
