Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men även den svenska staten har mycket att gottgöra i sin politik
mot vår sjöfart. Länge bestod den politiken endast däruti, att sjöfarten
betungades med många och småaktiga skatteavgifter, till vilka
ej fanns någon motsvarighet i fråga om andra näringar. Numera
har man visserligen kommit in på en förnuftigare bog i detta hänseende.
Men det är ej nog med denna negativa förbättring. Staten har
positiva skyldigheter mot vår sjöfart. Därom råder ej hos något
annat folk något tvivel; – alltför länge har det rått hos oss.
Svenskarna äro visserligen intet sparsamt folk. För våra personliga
behov kunna vi giva ut pengar ganska vårdslöst. Men i ett fall
äro vi sparsamma, nämligen där vi ej borde vara det: i affärer. I
affärer vill svensken sällan ge ut en krona, om han ej genast har
femöringen såsom ränta inom synhåll. Men detta är raka motsatsen
till modern affärspolitik. Vill man där intet riskera, så har man
heller ingen större vinst att påräkna. Problemet är ej att slippa
risk, utan att väl beräkna sin risk.
Det finnes emellertid ett område, där vi svenskar, såväl stat och
kommuner som enskilde, visat en verkligen storslagen framsynthet
och ej bävat tillbaka för högst betydliga risker. Detta är i fråga
om våra järnvägsbyggnader. Staten har offrat hundratal millioner
kronor på järnvägarna i Norrland, fastän den vet att det kan dröja
årtionden innan de giva direkt valuta för vad de kostat. Men vem
vill väl därför hava det norrländska järnbansystemet ogjort! Tvärtom,
vi äro i dessa dagar färdiga att offra nya tiotal millioner på Inlandsbanan.
Och detta anses såsom ett av de mest lyckobådande tecknen
till återuppvaknad svensk energi. Och det är naturligtvis så. Men
då blott en enda liten fråga. När vi riskera hundra millioner kronor
på järnvägar, som lämna endast indirekt nytta – varför är det då
så omöjligt att få den svenska staten att riskera några få millioner
på ångfärjor och direkta sjöfartsförbindelser? Är ej här den
väntade indirekta vinsten minst lika stor som vid järnvägarna?»
Sedan förestående skrevs, äro sju år gångna, och envar
vet att denna tidrymd betecknar kanske den största uppryckning,
som den svenska sjöfarten någonsin genomgått.
Ännu äro dock icke alla de möjligheter utnyttjade, som i
detta hänseende äro beskärda vårt land, som utan tvivel är
ämnat att bliva ett sjöfartsland av första ordningen, när man
tänker på vårt folks anlag för detta yrke och på landets
många förträffliga hamnar – sådana de givits oss av naturen,
ty våra egna åtgärder äro ju ännu ganska obetydliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
