Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är en svår och ömtålig uppgift att omarbeta taxorna från
denna nya synpunkt, är väl allmänt erkänt, men Preussens
exempel visar dock, att saken är möjlig. För ett eller annat
möjligen skeende missgrepp i detta fall får väl ej hela principen
kastas över bord. Målet måste dock vara, att man icke
av jarnvägarna fordrar direkt avkastning mera än man gör
det t. ex. av postväsendet – om man än helt naturligt får
närma sig detta mål endast långsamt och med stor försiktighet.
För övrigt är alldeles icke sagt, att en från nationalekonomisk
synpunkt rationell tariff skulle avsevärt försämra finanserna.
Beträffande våra statsbanors anläggning kan sättas i fråga,
om man ej givit väl mycket efter för de militära synpunkterna. Om
man räknar efter vad det årligen kostar staten, att stambanorna
genom Norrland dragits på sätt som skett, måste man fråga sig, om
skälen härför verkligen varit tillräckligt starka för att motivera
en dylik utgift. Det kan också sättas i fråga, om ej de militära
myndigheterna handla orätt, när de i utlåtanden av detta slag låta
endast de militärtekniska hänsynen framträda. Också från militär
synpunkt kunna dock även andra omständigheter hava stor betydelse.
Man måste väl medgiva, att Sveriges försvar i norr skulle vinna högst
betydligt på att Torneådalens befolkning vore helt försvenskad.
Av militär-<i><tekniska</i> skäl har man nu fördröjt detta arbete i ett
par årtionden. Har verkligen detta ens från försvarssynpunkt varit välbetänkt?
Från unionstidens dagar kunna vi ibland konstatera otillbörlig
hänsyn till Norge vid våra järnvägsanläggningar. Så t. ex.
borde den föreningspunkt, som Bräcke nu utgör, i stället ha förlagts
till Torpshammar, eller ännu längre österut, – om man velat gynna
Sundsvall. Nu gynnade man i stället Trondhjem. För Dalslandsbanan
gjorde svenska staten rent exceptionella uppoffringar men utlämnade
den sedan åt norrmännen. – Även vid enskilda järnvägsbyggen finner
man spår av dylik ofosterländsk politik. Banan till Malung t. ex.
borde ha utgått från Vansbro, som angav den naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
