Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I längden kan det dock icke vara fördelaktigt, att ett icke
större nät är fördelat på mer än hundra ägare. Och till och
med där ägareskapet anses böra lämnas orört, kunde utan tvivel
gemensamhet med fördel åstadkommas i fråga om trafik
och förvaltning. Vinsten vore: »enhetlighet i förvaltningen,
med koncentrering av förvaltningskostnaderna och personal;
ändrade samtrafiksvägar och mindre omlastningar; förbättrade
tåganordningar och tidtabeller; bättre utnyttjande av den
rullande materielen; enhet i taxor och rabatter; mindre kostnader
för materielinköp och förrådsförvaltning, för verkstäder och
för kontroll; billigare frakter; och slutligen undvikande av
skadlig konkurrens och onyttiga tvister».
Skulle icke ett medlarearbete i denna riktning vara en passande
och tilltalande uppgift för våra landshövdingar?
I Stockholms Dagblad den 21 juni 1911 lästes en artikel i
samma ämne, ur vilken vi tillåta oss göra följande utdrag:
»Frågan om våra privatjärnvägars räntabilitet har varit föremål för
en intressant behandling i ’Affärsvärlden’. Tidningen konstaterar att
utdelningen å våra järnvägsaktier numera är synnerligen liten och
sedan 1908 varit lägre än föregående åren under sista tiotalet,
huvudsakligen beroende på de väldiga löneförhöjningarna från och med
år 1908. Författaren framhåller i samband härmed den stora betydelse
skogsproduktionens stabilitet har på järnvägarnas räntabilitet och
finner det förvånansvärt, att järnvägarna ej äro angelägna om att
vidtaga åtgärder, som syfta att medhjälpa till en bättre skogsvård, rationellare avverkningsmetoder, uppodling av kalmarker m. m. Han gör
vidare gällande, att frågan om avskrivning av järnväg och rullande
materiel endast hos ett fåtal järnvägar blivit tillfredsställande löst.
Intet borde lämnas oförsökt, som kan bidraga till att förbättra de
enskilda järnvägarnas avkastning. Inkomstökning kan endast vinnas
genom utveckling av landets näringsliv. Medan man väntar på denna
utveckling, måste man arbeta på att minska utgifterna. Som medel
härtill nämner författaren koncentrering av järnvägarnas svävande
skuld i ett stort gemensamt obligationslån med låg ränta, eventuellt
under statsgaranti, samt gemensama förvaltningskontor. Om emellertid
fullt självständig förvaltning bibehålles, borde mycket kunna vinnas
genom samarbete på ingeniörsavdelningen, förrådsavdelningen, genom
bättre utnyttjande av den rullande materielen, särskilt genom undvikande
av ändamål slösa tomvagnssändningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
