Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en konstnärlig tvistefråga för dagen anmärkte för något år sedan
en av våra högertidningar, vid uppräknandet av de andra pressorgan
som harmats över en viss åtgärd, att denna hade väckt en tydlig
förbittring till och med hos Socialdemokraten. Härtill svarade Socialdemokraten, att det alldeles inte behövdes något »till och med» därvidlag, ty Socialdemokraten hörde i själva verket till våra mest konstintresserade tidningar och gav i det fallet inte efter för någon
annan. En uppmärksam läsare av Socialdemokraten måste tvivelsutan här
giva tidningens redaktion rätt.
När för några år sedan frågan förevar i Stockholms Stadsfullmäktige
om nedrivandet av Östermalms gamla läroverkshus, för frigörande
av platsen framför det nya, så var det under debatten endast en talare,
som vågade uteslutande framhålla de estetiska synpunkterna i frågan,
och denne ende var en socialist.
Vid sidan av detta påfallande intresse för estetiken – varom vi
dock icke veta, om det ej möjligea kan bero på personliga, rent
tillfälliga förhållanden – framträder socialismens mörkaste sida
i dess ringaktande och bekämpande av en hel del av kulturens hittills
invunna etiska resultat. I detta hänseende uppträder socialismen ofta
rent kulturfientligt, och man måste häpna över den brist på historiskt
sinne, som låter socialismen med berått mod tillintetgöra, vad
människosläktet under årtusendens självövervinnelsekamp hemfört såsom
segerbyte. Den skada, som socialismen i detta fall tillfogar kulturen,
kan bliva ödesdiger; det är dock sant och länder till tröst, att släktets
sunda motståndskraft härutinnan – också den ett resultat av årtusendens
kulturarbete – sannolikt skall komma att visa sig långt starkare än
man förväntar. »Det goda är odödligt liksom det onda.»
För övrigt står socialismen ej heller i detta hänseende ensam bland
de stora världsrörelserna. Ingen av de stora världsomvälvningarna
har kommit till stånd utan att sätta i fara vissa delar av människosläktets etiska arv. Till och med Luthers reformation går icke alldeles fri i
detta hänseende. Om Luther själv måste man avgjort medgiva, att han
gick till överdrift i fråga om missaktningen och misstänkliggörandet
av många bland medeltidens etiska ideal. Luthers ensidiga upphöjande
av den vardagliga, borgerliga moralen har i viss mån berövat hans
efterföljare det världsövervinnande hjältemod, som han ägde i rikt
mått själv, men icke – hans kyrka. Därför har också den lutherska
kyrkan aldrig förmått göra lika väldiga erövringar som den reformerta
och den romerska, ja, efter Luthers död har den icke gjort några erövringar alls. Till och med Luther måste alltså sägas hava nedbrutit värdefulla traditioner av etisk innebörd. Under sådana förhållanden är det kanske ej heller nödvändigt att förtvivla över socialismens utsäde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
