Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsskick och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
principfrågor föreläggas valmännen; att t. ex. framlägga frågan
om olika pansarbåtstyper till urväljarnas avgörande måste en gång
komma att betraktas såsom en orimlighet. – För att dock icke göra yrkespolitici enväldiga är referendum en utväg att taga i
övervägande.
Sedan till och med Englands stolta överhus i våra dagar inskränkts
till ett suspensivt veto, väntar väl samma öde även övriga senater
i vår världsdel, såvida icke dem väntar ödet att försvinna. Det förra
vore väl bättre, från synpunkten av statslivets väl överlagda gång;
vad Sverige beträffar, är dock vår första kammares existens satt i
fara, sedan den genom 1909 års förändringar berövats nästan hela
sin karaktärsolikhet gentemot andra kammaren.
En sak, som i Sverige drivits in absurdum, är riksdagens makt
över budgetens detaljer. Härigenom inskränkes regeringens handlingsfrihet på ett sätt, som i farliga ögonblick kan bliva
ödesdigert. Det är ju bekant, att när, under sommaren 1905,
norrmännen översvämmade hela den europeiska pressen med sina
smädelser mot Sverige, så förklarade Sveriges fungerande
utrikesminister att, så gärna han det ville, kunde han ej
effektivt bemöta detta ofog, emedan – inga medel härför
funnos anslagna i riksstaten!
Det har sagts, att enligt 1809 års grundlagsstiftares mening endast
huvudtitlarnas slutsummor skulle fastställas av riksdagen, medan
regeringen skulle äga frihet att disponera anslagen inom
huvudtitlarna. Detta vore väl att gå för långt, men såsom det
nu är, bör det dock icke i längden få fortfara. Det nuvarande
systemet driver till en in i petitesser regerande riksdag,
vilket just är vad vår frihetstids hela erfarenhet borde mana oss
att på det sorgfälligaste undvika. De nu tillämpade metoderna göra
ej blott regeringen overksam utan lägga en likaså förlamande hand över ämbetsverken. Så som det nu är, rent av tvingas dessa, av riksdagen
själv, att inskränka hela sin verksamhet till att sköta de löpande
göromålen för dagen. För andra ändamål finnas nästan aldrig några medel tillgängliga.
Om det nu sagda kan anses beröra statsskickets teori, finnas även
fråga om dess tillämpning åtskilliga önskemål att framföra –
särskilt med hänsyn till emigrationsfrågan. Vi ha gjort det
en gång förr, i vårt ofta berörda uttalande i detta ämne år 1906, och vi
tilllåta oss här återgiva våra önskemål ånyo, fastän de är, som förflutit
sedan nämnda årtal, nog i en eller annan punkt fått bevittna önskemålens förverkligande. Våra ord vid tillfället i fråga föllo sålunda:
»En svensk näringspolitik är något som i första hand framträder
såsom en tvingande nödvändighet. I Tyskland har länge den nationella näringspolitiken räknats bland regeringens viktigaste uppgifter.
Och Tyskland är dock det land, som i våra dagar gör de största
ekonomiska framstegen i Europa. Där har man i årtionden på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
