Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I fråga om den centrala förvaltningen föreligger, såsom
bekant, ett kommittéförslag, gående ut på de hittills
»självständiga» ämbetsverkens inordnande under departementen.
Vinsten härav bleve väl i första rummet, att den slutliga
föredragningen av varje ärende komme att ske av sakkunniga.
Envar vet, att den som nödgas fatta beslut i ett ärende, som
han ej fullt behärskar, helt naturligt ryggar tillbaka för
varje mera genomgripande förändring och så långt som möjligt
ansluter sig till självklara maximer, eller till sådana för
vilka allmänt erkända auktoriteter kunna anföras. Att
regeringsärendena hos oss så länge föredragits till avgörande
av personer med ofta endast formell kännedom i ämnet, förklarar
därför sannolikt till stor del, att så många i sakkunnigas
ögon högst nödiga reformer uteblivit, eller att man stannat
vid halvmesyrer, som – i bästa fall – fått göras om igen.
Det vill alltså synas, som skulle det nya kommittéförslaget
åtminstone möjliggöra ett kraftigare och mera målmedvetet
reformarbete inom vår administration.
Uti icke ringa mån försvagas vår förvaltning därigenom, att
för tjänstemännen icke tillräckligt erkännande, i form av
befordran, lämnas för ett mera framstående arbete än det
sedvanliga. Detta förhållande har uppstått därigenom, att
även andra gradens tjänster nästan alltid tillsättas på grund
av tjänsteår och formella meriter, icke på grund av den verkliga
högre förtjänsten och skickligheten. I detta hänseende torde man
i själva verket ha kommit på sidan av grundlagen. Ett
återvändande till ett strängt iakttagande av dess bud
skulle sannolikt i ej ringa mån bidraga till tjänstemannapersonalens uppryckning. Det nuvarande systemet sammanhänger väl med
den mindre lyckliga tendens, som man kan spåra på nästan
alla områden av vår förvaltning: att man låter formella skäl
och »papperens» vittnesbörd bliva avgörande i allt, även där
lagens mening tydligen är, att ett beslut skall fattas på grund
av den personliga uppfattningen. Allt inrymmande åt denna
sistnämnda undvikes med påtaglig ängslighet – om till
förvaltningens nytta är säkerligen högst tvivelaktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
