Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptagande i och för sig synes oss fullt berättigat genom den
omfattande karaktären av vårt uppdrag.
För några år sedan yttrade överste krigsherren i en av
Europas storstater, vid en inmönstring av nya rekryter: »Ni
måste vara beredda att, om jag befaller, vända edra vapen
mot fader och broder.» En dylik åskådning böra vi taga
avstånd ifrån; det gives ingen statsmyndighet, som har rätt
att fordra något sådant. Dylika uppfattningar utgöra reminiscenser
från det antika, statsidealet, som, på grund av det månghundraåriga
antika litteraturstudiet, lever kvar hos oss ännu såsom ett slags
»reliktfauna» på det etiska området.
Av samma slag är också den så ofta uttalade satsen: »Det enskilda
måste vika för det allmänna». I denna abstrakta och onyanserade
formulering är satsen alls icke någon sanning. Väl har den enskilde
i regeln, icke alltid, att underordna sina intressen under det allmänna,
men där detta sker med rätta, innebär det icke endast att den enskilde
giver vika, utan också att, just härigenom, hans egen personlighet
kommer till sin verkliga rätt. Där icke detta sista är fallet, skall
den enskilde icke underordna sig det allmänna.
På detta sätt måste man fasthålla, att i många fall de
naturliga blodsbanden stå över samhällets fordringar. Och
när staten funnit sig böra ordna sitt försvar under formen
av den allmäna värnplikten, så har den med detsamma begränsat denna nya armés – värnpliktsarméns – uppgift till försvaret mot yttre fiender. Vill den med militärisk makt skydda sig mot inre motståndare, vilket naturligtvis i vissa fall är nödvändigt – så måste den härför anlita sådana som frivilligt iklätt sig en dylik uppgift.
Personalen av den fast anställda armé, som vårt land ännu
äger, borde alltså vid anställningen förbinda sig att tjänstgöra
också såsom »polisarmé», där detta visar sig behövligt. Kunde
denna polistjänst utsträckas även i någon mån i övrigt, veta vi,
att vår landsbygd är alltför väl i behov av ett ökat skydd av
detta slag.
Att disciplinens band äro nödvändiga för militärtjänsten,
måste naturligtvis strängt fasthållas. Detta hindrar icke, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
