Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevisar heller intet, ty mot var och en som talar så, finnas tiotusen
som med övertygelse säga motsatsen.
Och man behöver endast tänka sig in uti, vilka möjligheterna äro här
i Sverige och vilka de äro i Amerika, för att få klart för sig vem
som har rätt.
Dragningskraften på de hemmavarande från svenskarna i
Amerika är omätligt stor och troligen för närvarande den
kraftigaste orsaken bland alla till emigrationens fortgång. Vi
göra oss icke någon riktig föreställning om, huru noga man i
våra bondgårdar och torparestugor känner konjunkturer och
övriga förhållanden i Amerika, och huru okunnig man är om
allt som rör Sverige. Amerika är nästan det rätta hemlandet,
Sverige främlingslandet. Efter pastorsämbetet i en av Hallands
församlingar återgiva vi följande ur dess skrivelse till
Emigrationsutredningen den 28 juli 1908:[1]
»Jag vill anföra ett exempel på, huru nära man numera tycker att
Amerika är. En från en församling i Västergötland, där jag tjänstgjort, utflyttad dog i Amerika. Fadern eller modern kom och anmälde dödsfallet,
som om den avlidne hört till församlingen, och begärde att tacksägelse
skulle läsas och själaringning ske, såsom det brukades där. Jag svarade
att, enär den avlidne icke hörde till församlingen, detta icke kunde ske,
och för att göra saken tydlig tillade jag: »Om han flyttat till Göteborg
och dött där, icke hade ni då ansett, att här skulle gjorts tacksägelse
och ringts?» – »Nej», svarades det, »det är en annan sak, så långt borta
som i Göteborg!»
Mycket utförligt ha dessa förhållanden belysts av Gerhard
Magnusson i hans undersökningar från Jösse härad i Värmland,[2] och vi återgiva här denna hans skildring i dess helhet:
»Går man in i en stuga för att få se hur bonden har det och för att
få höra hans mening om emigrationsspörsmålet, så bör man icke vara
överraskad av att höra att han har några eller alla sina barn i
Amerika. Tvärtom finner man snart att det knappt lönar mödan att
söka upp någon gård, där ingen av de närmaste anhöriga är i Amerika.
På byråarna finner man de amerikanska porträtten av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
