| 45 |
För det mera tillfälliga arbetsbehovet i det svenska jordbruket anlitades i äldre tider huvudsakligen de. s. k. backstugu- och inhyseshjonen. Backstugusittarna innehade smärre jordstycken med därå uppförda stugor; inhyseshjonen arbetade för dagspenning eller idkade något hantverk. Bägge dessa grupper av arbetare anlitades för jordbruket väsentligen under skördetiden.
För ifrågavarande samhällsklassers historia är utförligt redogjort av doc. Wohlin i Bilaga XI. Antalet
| 46 |
År 1751 ....... 20,033 År 1830 ....... 54,513 » 1760 ....... 21,905 » 1840 ....... 65,226 » 1769 ....... 27,189 » 1850 ....... 89,215 » 1780 ....... 26,570 » 1860 ....... 96,514 » 1790 ....... 36,609 » 1870 ....... 101,113 » 1800 ....... 44,367 » 1880 ....... 83,981 » 1810 ....... 40,631 » 1890 ....... 67,323 » 1820 ....... 43,400 » 1900 ....... 54,238
Den betydande tillväxten av hithörande befolkning under tidrymden mellan 1750 och 1870 är flera gånger berörd i Betänkandet. Talrikheten av denna grupp under 1860-talet vittnar mer än något annat om den vid utvandringens inbrott rådande överbefolkningen å Sveriges landsbygd. Med inräkning av familjemedlemmar synas backstugu- och inhysesklasserna då för tiden hava utgjort ej långt ifrån en halv million människor, eller bortåt en åttondel av rikets hela befolkning.
Den starka minskningen under utvandringsperioden sammanhänger naturligtvis till en del med emigrationen. Det uppgivna antalet backstugu- och inhyseshjon bland emigranterna är visserligen icke synnerligen stort, men ett betydligt antal hithörande torde i själva verket i utvandringsstatistiken ingå under rubriken »arbetare av obestämt slag». Den viktigaste orsaken till minskningen av backstugu- och inhysesklasserna är dock icke utvandringen, utan övergången till industrien. För hemmansägaresönerna har, såsom förut omnämnts, industriarbetarens ställning sällan visat sig lockande, men för inhysingen och backstugusittaren har den betecknat en högst väsentlig förbättring. I detta fall, som i så många andra, har industrien trätt hjälpande till, när Sveriges jordbruk ej längre varit i stånd att giva landsbygdens befolkning dess behöriga utkomst.
Vid 1900 års folkräkning utgjorde hela befolkningen inom backstugu- och inhysesklasserna, efter inräkning alltså även av familjemedlemmarna, 285,960 personer. På de särskilda länen fördelade sig denna befolkning på följande sätt:
| 47 |
Värmlands ............ 24,744 Örebro ........ 9,049 Malmöhus ............. 24,414 Hallands ...... 8,766 Skaraborgs ........... 23,924 Västernorrlands 8,433 Älvsborgs ............ 22,998 Västerbottens . 7,938 Kristianstads ........ 19,048 Kopparbergs ... 7,247 Kronobergs ........... 16,810 Södermanlands . 7,085 Kalmar ............... 15,423 Stockholms .... 5,700 Blekinge ............. 15,241 Västmanlands .. 5,182 Göteborgs o. Bohus ... 14,574 Uppsala ....... 4,161 Norrbottens .......... 12,891 Gävleborgs .... 3,891 Jönköpings ........... 12,616 Jämtlands ..... 3,088 Östergötlands ........ 12,302 Gottlands ..... 435
Relativt taget är denna grupp talrikast i Kronobergs och Blekinge län, där den ännu omfattar mer än 10 % av hela befolkningen -- på Blekinge läns landsbygd till och med 14 1/2 %, eller mer än en sjundedel. Här träffas säkerligen ett uttryck för den inom stora delar av Blekinge och Småland rådande fattigdomen. Hela denna befolkningsgrupps avtagande, till följd av övergången till industrien, är givetvis en samhällsgagnelig företeelse.
Angående antalet övriga daglönare inom jordbruket finnas
icke tillförlitliga uppgifter. Större delen av dem utgöres av
personer, som icke äro yrkesutbildade, utan livnära sig av grovarbete
inom industri eller jordbruk allteftersom tillfälle erbjuder
sig. Huruvida antalet hithörande personer under senare tider ökats
eller minskats, är icke möjligt att avgöra. De jämförelsevis höga
arbetslönerna i våra dagar, ej minst för grovarbete, torde göra det
ekonomiska tillståndet inom denna samhällsgrupp relativt drägligt, där
icke arbetslösheten -- ofta periodisk -- samt ett regellöst
levnadssätt göra de gynnsammare faktorernas inverkan om intet.
