Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 A. E. Koös.
heter der i 1 & 1 punkten, att öfversättningen bör vara ”både till me-
ning och uttryck alldeles lika och öfverensstämmande med det, som de
af Guds Anda rörde Män verkligen hafva talat och skrifvit”. Trohet
eller likstämmighet med originaltexten är således härvid den främsta
fordran, under hvilken alla andra måste subordinera. Denna trohet
känner blott en enda begränsning, nämligen språkbruket eller egenhe-
terna i det språk, till hvilket öfversättningen sker. Fullkomligt orda-
grann kan derföre öfversättningen icke blifva, ty språkbruket får
icke våldföras. Den 2 $ 1 och 2 mom. samt till någon del äfven 3
mom. åsyfta att uppställa reglor i detta hänseende, hvilka dock måste
anses subordinera under den hufvudsakligaste, som på sätt ofvan nämndt
är, blifvit gifven i början af 1 $. En följd af denna hufvudregel är,
att grundtexten måste på det noggrannaste följas, så att intet tages
derifrån och intet lägges dertill. Der den är dunkel eller flertydig, må
icke menniskomeningar inblandas, för att derigenom göra den lättfatt-
ligare och läsbarare. Sådant vore att lägga något dertill. Så ock må
innehållet icke genom slafvisk ordagrannhet i öfversättningen göras
dunklare, än det är i originalet. Sådant vore att taga något derifrån.
Instructionen angifver tydligt, att grunden för den ofvan anförda främsta
öfversättningsregeln är vördnaden för Bibeln såsom Guds eget Ord. Denna
vördnad måste fordra, att Guds Ord framlägges rent och oförändradt,
utan inblandande af menniskomeningar rörande dess utläggning och för-
klaring. — En annan synpunkt, från hvilken denna fråga kan betrak-
tas, är afseendet på kyrkans behof. Svaret utfaller då alldeles ena-
handa. Kyrkan måste till sitt bruk och för sitt behof fordra en öfver-
sättning, som i möjligaste måtto motsvarar originaltexten och som kan
såsom, om ock aldrig fullkomligen, ersättande denna text, lemnas i
deras hand, som icke äro i stånd att läsa den heliga Skrift på dess
originalspråk. En trogen, d. ä. en så vidt ske kan med originalet till
alla delar öfverensstämmande, öfversättning är derföre ett oafvisligt be-
hof för kyrkan, framför allt för en protestantisk kyrka, som sjelf helt
och hållet grundar sig på Bibelordet. Derföre måste kyrkan ock upp-
ställa en strängt fattad och bestämdt uttryckt åtskilnad mellan bibel-
öfversättning och bibelutläggning eller bibelförklaring. Dylika utlägg-
ningar eller förklaringar äro visserligen mycket behöfliga, men de må
aldrig utgifva sig för annat, än hvad de i sjelfva verket äro, nämligen
enskilde skriftforskares vittnesbörd huru de uppfattat Skriftens innehåll
och anse detta böra förklaras. Sjelfva öfversättningen må derföre aldrig
med sådane förklaringar förvexlas eller sammanblandas. Så sker dock,
då öfversättningen, för vinnande af hvad man anser bereda större lätt-
fattlighet, göres omskrifvande eller paraphraserande, hvarvid ock origi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
