Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 A. E. Knös.
han icke, förledd af en sednare tids åskådningssätt eller egna förutfat-
tade meningar eller andras interpretationsförsök, deri inlägger något
annat, än hvad författarens ord, rätt fattade, innebära. Detta sist-
nämnda vilje vi försöka ännu närmare upplysa med ett exempel, häm-
tadt ifrån den religiösa litteraturens område. Af alla böcker är, såsom
man trott sig kunna beräkna, Thomas af Kempis bekanta skrift om
Jesu efterföljelse den, som näst Bibeln blifvit oftast och på de flesta
språk öfversatt. Denne i sin art högt utmärkte författare var katholsk
munk och lefde mot slutet af medeltiden, hvarföre ock i nämnda skrift,
som föröfrigt är för sin djupa andelighet och sanna christlighet med
rätta högt värderad, inflytelser både af medeltidens mysticism och ka-
tholska kyrkans lärosystem kunna förmärkas. De som inom protestan-
tiska kyrkan öfversatt denna skrift hafva derföre ofta genom i texten
anbragta förenklingar och förändringar af särskilda uttryck m. m. sökt
lämpa författarens ord efter sin kyrkas och en sednare tids åskådnings-
sätt, och sålunda göra denna bok mera användbar såsom uppbygelse-
skrift. Men sådant blifver icke öfversättning utan bearbetning. Hvad
den Heliga Skrift beträffar har man visserligen af vördnad för dess gu-
domliga ursprung icke vågat behandla den på dylikt sätt, som Thomas
af Kempis’ nyssnämnda bok, men då vi finne, huru vid svårare ställen
en mängd olika tolkningar förekommer, och huru de alla söka med sär-
skilda bevisningsgrunder ådagalägga sin riktighet, äfvensom huru ka-
tholska, protestantiska, mystiska, rationalistiska exegeter beskylla hvar-
andra att tolka Skriften efter förutfattade meningar, m. m. dyl., så lig-
ger den frågan nära till hands: hvilken är den ariadnetråd, som väg-
leder genom denna labyrinth? eller hvar finnes väl ett säkert criterium
på det i skrifttolkningen rätta? Vi svare: främst i philologien, som un-
dervisar om betydelsen af sådana ord och talesätt, som i Grundtexten
förekomma, ty häri gifves sjelfva underlaget eller grundvalen för all
exeges. Dock är bibelexegesen ett vida mera omfattande begrepp, än
den bibliska philologien; den förra måste känna och begagna många
flera hjelpvetenskaper, den måste ock söka intränga i djupet af Skrif-
tens heliga innehåll och att förskaffa sig en klar öfversigt af detta i
dess helhet och till dess särskilda delar, den måste ock lära sig att an-
deligen döma det andeliga, m. m. Här är icke stället att utveckla allt
detta. I få ord må vi sammanfatta vår mening härom. Denna är, att,
ehuru exegetiken är något vida mera, än philologien, och båda inga-
lunda böra sammanblandas — ett fel, som flere föröfrigt utmärkte män
i Tyskland låtit i viss mån falla sig till last — så är den sednare dock
för all exeges af allrastörsta vigt och att betrakta såsom dess främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
